I'm in trouble.
Dino sa när jag tog ut han från hagen GLÖM, att jag följer med dig ut själv..
Sen körde han igång.. jag var beredd att ge upp efter tio meter, då jag åkt kana, dragit ner staket, gjort kullerbyttor, brottats och ja.. Ni förstår!
Han skärpte sig dock efter att jag gett mig tusan på att jag skulle vinna. Fick ringa J med som fick lugna ner mig lite.. behövde tänka på något annat och visst lyckades han, tack!
Stackarn fick hålla mig sällskap hela vägen hem, och det muttrades om kastrering, åka iväg med lastbil, ingen mat.. Ja det mesta.. Men såklart bara tomma hot, som vanligt! Han är min lilla buse dendär och sista biten va han faktiskt riktigt duktig igen. Han är ju bara strax över 7 månader det lilla livet.
Fick förövrigt hem hans pass idag, bara ägarbyte som behövs göras så är han min på riktigt sen!
Lite lik sin snygga pappa är han redan nu.. Ansiktet iallafall...
Hej mitt vinterland.
Jag hade väldigt konstiga planer igår, märkte ganska fort att det var en typiskt sådan kväll då jag inte skulle kunna sova. Hur trött jag faktiskt än var, så utmanade mig själv lite..
Tänkte vara vaken till kl 6.00 då jag skulle gå upp och göra mig iordning för gymmet och spinning. Somnade istället halv sex helt utmattad och när klockan ringde, ja ni kan ju tänka..
Så blev det med det tidiga träningspasset!
Jaja, nu är jag iallafall vaken och tänkte gå ut i snön och leka lite.. Ska nog ta med mig vovven så ska jag och Rebecka gå ut en sväng med hästarna på promenad. Ska bli mysigt!
Förövrigt så finns numera min lilla sötnos äntligen med på asvh:s blup sida, där man kan hitta allt möjligt kul. Tanken är att han ska höja både hans mamma och pappas dressyr och gärna hopp index också om några år, spännande. Nu väntar vi bara på passet..
Bara så ni vet, ja jag har väldigt höga förväntningar på min, förtillfället lilla häst. Men jag vet att jag kan, och jag är helt övertygad om att han kan en bit, sen om det blir hela vägen eller inte det återstår och se. Jag kommer tycka om han lika mycket ändå. Men jag anser att höga mål ska man ha, inte ouppnåliga men höga. Föresten är det bara du själv oftast som sätter dina gränser. Folk med höga mål som vill och tror att saker och ting går trorts att det verkar omöjligt för andra, det är dom som lyckas! :)
Sötnos.
Som sagt var jag ute med min lurvas idag, och just idag har vi haft en sådan dag med många "förta-gången-grejer" och han har varit så himla duktig min lilla sötnos.
För det första så går han nästan helt obekymrat med träns och bett i munnen. Tillochmed valt ett tredelat bett eftersom det är det jag helst vill rida mina hästar på i framtiden. Finns ingen anledning att vänja dom vid något annat när dom ändå måste gå med det när man rider.
Vilket fall, vi följde med Rebecka och Kjarni ner till ridhuset där dom skulle träna. Där gick vi skilda vägar och jag och Dino bestämde oss (mest jag) för att ta en längre tur. Inte nog med att han nästan helt utan att protestera gick med mig trots att Kjarni gick åt andra hållet, vi mötte kort därpå en lastbil som körde som en idiot på dessa smala vägar. Vi kastade oss in i kanten och jag försökte få idioten att sakta ner men inte hellt lätt, och jo visst blev dino rädd men han blir liksom aldrig panikslagen som hästar brukar bli. Han skötte sig jättebra, det enda som är lite jobbigt är att nog halva sjömarken vet att vi är ute och går iallafall..
Gick ner och hälsade på pappa på jobbet, nere i smahället. Såhär långt ner har vi aldrig gått innan. Men inga problem för en duktig häst som Dino nej! Han fick dessutom passa på att hälsa på lite stillstående bilar som brummar och lyser vilket inte är helt lätt att acceptera när man bara är 7 månader gammal. Han är verkligen så himla duktig. Påvägen hem var han dock trött, han orkade inte ens bry sig om bilarna som körde förbi på den smala vägen. Lugn matte...
Ja, det jag vill komma fram till ä att jag har nog världens bästa och snällaste lilla ung"hingst" :)
Right here, right now.
Jaja vilket fall, smygtittade lite i Rebeckas blogg igår och hittade lite bilder som hon tagit på min sötnos bland annat. Lite mer smickrande än mina bilder, ett kort var tillochmed riktigt bra.. Hon är bra duktig, får bli min och Dinos fotograf nu så vi kan följa hans uppväxt! För just nu händer det mycket minsann..
Förövrigt fick jag höra igår att ännu en person bevisat vad hon minsann tyckte om att jag skaffat en hingst.. Det roligaste av allt är att hon själv var där för bara några år sen, och visst det fungerade inte tillslut men jag minns inget annat än att jag nästan var mer överlycklig än vad hon var över denna hingst. Jaja hur som helst, det gör det hela så mycket lättare. Folk som känner mig bra vet att jag är något av det envisaste i ett par skor och ni uppmuntrar mig bara ännumer.
Nej dags att åka nu, vi hörs senare vänner.
Kram
Svar på tal.
Söt mormor jag har som varit med i stallet nu och hälsat på Dino. Trots sin hästrädsla har hon klappat och pratat!
Jag pratade om detta med R senast imorse, men nu har jag hört det ännu en gång så nu tänker jag ge er alla svar här i bloggen. Jag är lite arg faktiskt..
Folk rynkar på näsan och höjer ögonbrynen när dom får veta att jag tänkt behålla Dino som hingst..
Ja det är helt sant faktiskt, alla vet inte om det men nu gör ni det.. Och jag skiter i vad ni säger, det som stör mig är att det är inte erat bekymmer. Det är ju jag som kommer få stå ut med att ha ögon i nacken varje dag, säkert vara helt genomsvettig när jag håller på med honom och jösses vad jag kommer få ångra mig ibland. Men, det är som sagt mitt bekymmer.
Och att folk har hittat på dethär med att det är onödigt att ha kvar hingstar som hingstar om man inte ska avla på dom är ju en form av lathet och okunnighet. För vill du ha en häst att tävla på som jag, och faktiskt gå långt på så har du igen att ha en hingst. Dom har automatiskt, precis som killar, mer och lättare att sätta muskler, dom har mer "power" och oftast mer vilja att arbeta än kanske en valack eller ett sto. Dessutom har min dröm sen jag var 12 år varit att jag ska få min alldeles egna hingst. Fråga mamma och pappa..
Sen har det aldrig varit prat om hur jag ska göra vad det gäller att avla på honom.. Jag kommer givetvis visa honom på rådgivningen både som 1,5 och 2,5 åring och säger dom sen i sin tur att han är tillräckligt bra så tro tusan jag kommer försöka få han godkänd. Givetvis enbart om han är redo för det, för jag är inte i behov av en häst som håller 3 år istället för 15. Kan vi sopa dethär med hingst ägandet under mattan nu? För det är löjligt att försöka få mig på "andra tankar" för ni gör det bara ännu mer självklart för mig att behålla honom som hingst.
Dessutom, har jag hundra gånger mer tid att lägga än dom flesta på sina föl och unghästar så kanske denhär gången kanske jag får en hingst som är hanterbar men ändå med mycket hingstkaraktär.. Vem vet? Time will tell..
Snart kommer min fina Dino.
Åh blev bara tvungen att logga in igen och skriva lite bara för jag blev så glad.
Snart får jag hem min lilla bebis-häst. Dår får jag bli mamma på heltid där ett tag, som jag längtar. Att bara få vara i stallet igen. Pyssla och mysa..
Fick Mail från uppfödaren idag insåg jag och dom har tydligen börjat vänja av honom nu. Hans mamma är ganska gammal och är dräktig med en annan fin dressyr-hingst så hon behöver klart alla krafter hon kan få. Givetvis är då ett litet föl som diar för fullt, plus ett i magen ganska mycket. Så i början av november redan väntas jag få hem min blivande lilla (stora) stjärna. Vad lycklig jag kommer vara.
Även om jag alltid kommer sakna min Godis-man..
Nytt världsrekord.
Kür EM-finalen i dressyr pratar jag då givetvis om. Trots ett par missar så gjorde Edward Gal och Totilas ett super program och fick strax över 90%! Helt otroligt, och givetvis var jag bänkad idag (då jag inte var hemma igårkväll..) och såg ritten.. Den hästen har liksom satt en hel del press på hästarna nu, dom är i en helt annan klass helt enkelt bara.
Grattis Minna, Patrik och Tinne som också hade fina ritter. Men mest imponerad är jag nog trots allt av Patriks häst, dendär får dom se upp för om några år! :)
Världsrekord=Perfektion?
Jag ryser i hela kroppen när jag ser detta program, trots missar i byterna i varje drar dom på sig ett världsrekord på hela 89.4%! Snacka om att Totilas är alla dressyrryttares dröm häst, perfektion är rätta ordet för den hästen. Tänk när dom sätter ett program helt utan missen i byterna, vad hade det blivit då? 95, 100%? Ja helt sinnessjukt bra gjort iallafall, titta själva så får ni se..
Ska bli mamma!
Ja det är sant faktiskt!
Hoppas verkligen ni fortsätter läsa nu så ni inte typ svimmar och inte läser klart...
Han heter Condamino humlan och jag väntar att få hem honom december/januari. Fyra ben har han för er som inte förstått det än..
Jag bara smällte när jag såg han, att han sen rör sig som en gud gjorde mig absolut ingeting! Den traven bara längtar jag till att få sitta i. Skritten har han dessutom ärvt av sin pappa som inte är någon mindre än Damino, Bruksprovsvinnare 2009 inte illa? Damino i sin tur är efter den fantastiska Don Romantic!
Condamino är verkligen jätte lik far sin så jag hoppas på en häst som blir minst lika snygg som sin far ;)
För er som då undrar, när man talar om att en häst är "efter" någon då är det samma sak som Pappa! När man talar om att den är "undan" så är det mamman. Liten lathund till er som inte är lika intresserade av hästar...
PS. Ser ni frillan min lilla Condamino har? Riktigt cool är han......DS.
Min no more..
Jag ska sälja min Goodie.
Jenny har hört av sig och förklarat att hon vill köpa honom, för att sedan vara säker på att hon får behålla honom. Annars lägger ju hon ner massa tid och pengar som blir lite i onödan för henne.
Så visst givetvis förstår jag henne att hon vill ha något eget. Men jag vill egentligen inte sälja, samtidigt som jag inser att om jag ska fortsätta med hästarna så kommer jag någon gång behöva sälja och Goodie förtjänar den bästa, alltså Jenny!
Jag känner mig helt tom, samtidigt som jag är glad för deras skull, jag vet hur mycket Jenny älskar honom och det går ju jättebra för dom.
Jag vet också vilka krav det sätts på mig själv då när jag sedan ska försöka ta mig tillbaka, och i början kommer det givetvis vara svårt att leva upp till!
Kanske helt enkelt blir bäst såhär, så får jag hitta en ny stjärna sen när jag är helt okej igen.
Dock vet jag att Goodie har defenitivt höjt ribban något fruktansvärt, jag vet att jag aldrig kommer hitta en häst med sådan vilja och personlighet som han har. Jag har aldrig suttit på något sådant i hela mitt liv, förutom han som jag lyckades förhandla till mig när jag var endast 18 år.
Tänk vad vi gått igenom.. alla som tvivlade när jag köpte en häst som aldrig var tävlad i hela sitt liv, dessutom skör som en tråd. Och som hästskrället såg ut när jag fick honom. Inte en muskel på hela kroppen och jätte mager!
Han var helt enkelt inte mycket till världen, men min dåvarande tränare och jag tyckte om honom och Martina övertygade mig om att "den hästen kommer gå höga klasser bara du ger honom lite tid.."
Efter ca 2 månader startade vi våran första tävling, och vi vann..
Efter ca 4 månader våran första LA och vi var placerade. Tror aldrig någonsin vi ridit under 65 procent, och har i stort sett aldrig kommit hem från en tävling utan minst en placering. Oftast i alla klasser vi starta!
Men sen hände allt med min hand och när jag kommit tillbaka från det så hända ridolyckan istället..
Kanske helt enkelt är meningen att jag ska ha någon annan häst och att Goodie ska bli Jennys stjärna.
Dock kommer han alltid vara väldigt speciell för mig. Ni vet när man har alla odds emot sig och bevisar helt motsatsen, så kändes det med Goodie. Tänk vad lite kärlek kan göra...
Jag kommer aldrig glömma Min Goodie...
Falsterbo.
Sandra och greger (greetings) blev två i tisdags och två idag i finalen. Minna Telde vann med Hohenstaufen II 1160.
Vad jag önskar att jag hade kunnat vara med och heja fram Sandra och charmtrollet! Men nu vet vi ju att dom kan ju inte annat än och ta med detta fina ekipage till VM.
Riktigt roligt iallafall, grattis till er! =)
Moorlands Totilas.
Vet inte om alla här hemma i lilla Sverige har hört talas om detta ekipage än, Edward Gal - Totilas?! Perfektion är rätta ordet, som om någon satt en gångartsbok i huvudet på hästen..
Jag älskar denna häst, vem skulle inte göra det dock som håller på med dressyr? Dom kommer fortsätta vinna lika mycket och med lika höga poäng kanske vi får ett nytt världsrekord med? =)
Min favorit sa jag ju.
Jag vet att en del av er inte bryr er för fem öre, medans andra tycker detta med hästar och tyskland är mer intressant. Men ni som inte bryr er får ändå stå ut.
Här kommer en film som jag hittade på en av mina favvohästar här på stall ramsbrock. Don Bosco. Han står iochförsig i ett annat stall en bit härifrån, pga att han är såld. Men spelar ingen större roll, han är ju så att säga grymt snygg för det. Dessutom bara unghäst..
Rörigt!
Det går inge bra alls för mig, med färjor och flyg och allt. En enda röra alltihop, och nu har mamma och pappa åkt med så sitter här hemma helt för mig själv.
Glömt att säga föresten, till er som undrar över min Goodie. Han är nere hos Minna Telde denna veckan igen, han skall även vara med och träna för en av världens bästa tränare enligt mig. Nämligen Conrad Schumacher! Jag är så stolt över min lilla plutt, ska bli roligt att se vad Conrad säger om honom. Funderar på att åka ner någon dag tidigare till skåne och åka därifrån sen till tyskland.
Vi får se.
Nu ska jag städa lite sen är det träning som gäller.
Kram kram
Tyskland here I come.
Jo men jag har bestämt mig, jag ska ner och prova. Det är väl egentligen alla dressyrtjejers och killars dröm att få åka ner till Tyskland och jobba. Det är där man lär sig rida påriktigt brukar man ju säga.
Men gud jag måste ringa mamma, hon kommer alltid med lite negativa kommentar. Kan jag skriva till dom på listan över alla frågor jag måste ställa innan jag åker på min 90 mils långa resa ner till Sabine och Stall Rambrock..
Min prins.
För er som inte visste det så skaffade jag min (andra) dressyr ponny Mistral när jag var bara 12 år.
Han var faktiskt bland det bästa som hänt mig, jag vet att denna envisa och ibland något egotrippade ponny ibland kunde driva mig till att bli fullständigt helt galen.. Men ibland kunde han också ge mig skratt så tårarna bara sprutade. Jag saknar tiden med dig.
Vi red (till er som vet lite om hästar) upp till FEI och hade faktiskt ett par placeringar där med, dock aldrig på nationellt nivå, men vi lyckades glänsa till oss ett kval till SM ett år faktiskt. Trots min envisa ponnys ålder!
Jag brukar ligga och fundera ibland på honom och hur mycket han faktiskt gav mig under de 6 åren jag hade honom, som bokstavligt talat bara skenade förbi.
Utan honom hade jag aldrig varit den ryttarn jag är idag, men jag har också tvingats kämpa för det. Blod, svett och tårar ordagrannt när det gällde den ponnyn..
För 3 år sen ungefär sålde jag honom, jag brukar inte prata om det men jag kommer fortfarande ihåg precis när vi skulle lämna han och jag bara kände att nej det här går inte, jag kan inte överge honom på detta sättet, han kommer ju aldrig förstå att jag älskar honom ändå? För jag gör verkligen det, jag älskar "min" lilla mini-briar som kunde göra mig fullständigt vansinning likså världens lyckligaste människa.
Det jag ville komma fram till egentligen var att jag faktiskt hittat hans nya ägare här via en internet sida. Jag har gått nu flera månader och funderat på att ringa. Men jag vill ju inte vara jobbig heller, han är ju trots allt inte min längre.. Dessutom skulle jag inte klara av att få höra att det var något med honom eller att dom börjar tröttna eller vad som helst. Men idag såhär sent på natten fick jag ta mig i kragen och jag har iallafall fått iväg en liten hälsning till hans nya ägare, och jag hoppas verkligen du hör av dig! Jag skulle bli så glad, han är ju trots allt 24 år nu och blir ju inte direkt yngre.
För vad det är värt, kommer jag alltid minnas dig Mistral. Jag vet att jag sa mycket dumt till dig ibland, jag vet också att du tänkte många dumma tankar om mig ibland nu ska skitungen sättas på plats? men jag vet också att innerst inne betydde jag väldigt mycket för dig och om du sen tar det gånger 100 så förstår du att du alltid kommer finnas med med alla dessa roliga minnen..
Jösses vad jag saknar dig!
Dreams can come true.
Detdär går inte att beskriva med något annat ord än perfektion.
Kommer aldrig glömma när han gjorde den uppvisningen, Matine kan vara alla dressyrryttares drömhäst..
Miss.
Tänkte åka iväg och träna idag, sen om jag hinner och det inte blir för mörkt kanske jag drar mig till stallet och rider. Får rida 3 dagar i sträck nu om jag vill. Även om jag helst hade velat ha min favorit att sitta och träna med..
Men jag kan informera er om att han har det bra iallafall, det är ju så att säga huvudsaken.
Jaja, slut skrivet för min del just nu, annars kommer jag bara dra ut på dethär.. Vi hörs ju säkert lite senare, så länge har ni dagens låt som enligt mig är.. Bäst!
You make me love you.
Goodwin, min vackra Goodie.
Tittar på lite filmer på mig och denna lilla (stora) galningen. Gissa om man saknar honom..
Mitt hjärta.
Det är väl egentligen en sådan dag man ska sitta hemma, speciellt nu när vädret är som det är här i Borås. Men inte jag, eller inte idag..
Varit en väldigt snurrig dag för mig idag, varit och lämnat min Goodie i Götene. Han kommer vara där tills iallafall April, efter det får jag se. Jag vill ju egentligen låna ut han över somaren med men som sagt vi får se. Jag kan inte riktigt förklara känslan mer än att det gör sjukt ont i hela mig, speciellt när jag inte kan förklara för honom att jag inte glömmer honom och att jag snart kommer pch hälsar på och flyttar hem honom igen. Sjukt att man kan tänka så om ett djur tänker ju ni då, löjligt kanske. Men den hästen är helt galet speciell för lilla mig, känns som vi gått igenom så mycket ihop..
Men nej jag orkar inte skriva mer nu, ni får nöja er med en ouppdaterad blogg idag..
