Jenny M

Varför kommer tankarna oftast på kvällarna/nätterna? Helst av allt när man inte kan sova?! Det är konstigt egentligen, vet att jag inte är helt ensam om att tänka på kvällar och nätter. När allt lugnar sig, alla sover.. Det är tyst och fridfullt, och helt plötsligt har man tid att smälta alla dagens nya intryck. För ingen dag är ju faktiskt den andra lik och varje dag ger oss något nytt. Vi lär oss mer och mer, så länge vi andas lär vi oss nya saker..

Jag har försökt komma på varför folk är så rädda för människor som inte är som precis just du är. Det är mitt huvudämne idag...

Inte nog med att jag har två bröder som är gravt utvecklingstörda, nu är ju också jag lite handikappad med tanke på min skada. Dock bara tillfälligt, jag tänker mer på människorna som får leva med det här i hela sitt liv...
Jag och pappa var ute och åkte idag, för er som inte förstått än så sitter jag längre sträckor i rullstol. Då jag inte orkar hoppa på kryckorna hela tiden och vill ju trots det komma ut ibland så.
När jag hoppar på kryckorna så accepterar folk mig, men dom tittar.. okej inte tittar, finare ord bara än glor ögonen ur sig. Men när jag sitter i rullstolen ser man att dom gör verkligen allt för att inte ens lägga märke till mig. Folk som tillochmed sett mig innan? Hur kommer det sig? Är vi verkligen så fega och inåtvända människor så vi inte ens kan fråga? Eller varför inte ett litet hej? Eller till mina bröder som pratar ganska mycket, ett svar?
Jag förstår inte vad som är så fruktansvärt farligt med människor som inte beter sig som dig, eller som inte rör sig som du gör eller kanske inte ser ut precis som du gör.. Vi är alla olika, och vi alla har lika mycket rätt att vara här som du.
Du behöver inte vara rädd, bara för att någon är annorlunda så dömmer inte dom dig, så som du dömmer dom.. För dom vet mycket bättre än vad du gör..

Kan inte ni som orkat er igenom detta inlägg nästa gång du ser en person som kanske inte är som du är, hjälpa den personen, visa att du bryr dig, prata om denne pratar med dig? Ja, vad det nu än kan vara.. Bara en liten gest och du kan känna dig mycket stolt sen, och jag blir stolt över dig med!
Eller varför inte, bara ändra ditt tanke sätt? Tänk vad mycket en enda liten tanke kan göra, för det är ju trots allt tanken som räknas eller?