Jenny M

Över en hel månad sen jag skrev sist, livet har inte riktigt tid för datorn längre.. Kanske borde jag bli bättre på att blogga från telefonen istället?! Nej det lär inte hända det heller..

Jag går in här nu istället när jag har något jag vill skriva av mig om, även om många av er inte kommer förstå vad jag menar så gör ju jag det..

Jag är inne i världens värsta svacka just nu, eller Jennys värsta svacka kan vi säga istället, jag ska berätta en hemlighet för er..
Vet ni vad som egentligen är värst av allt?
Jag saknar min fina Goodie, det går inte en dag utan att jag tänker på honom faktiskt. Jag saknar alla roliga tävlingar och träningar som nästan alltid slutade med världens största leende..
Undra om jag någonsin kommer få uppleva en sådan ridkänsla igen som man fick på den hästen..
Allt det kommer så gärna tillbaka när mitt knä gör sig påmint, vilket det gör just nu.. Jag känner att jag lever liksom!
Ont knä leder till livsfarliga små piller som i sin tur leder till ett sjukt matsug enda problemet är att det är nästan ingen idé ibland att försöka äta, det kommer oftast upp igen.. MYS! Därav mitt galna matsug just nu.. Men nu har det kommit till den punkten att jag är sugen på något men ingen aning om vad, alltså egentligen typ ingenting, skit också..
Men jag ska strax iväg och då ska jag sätta envisheten på prov, det ska nämligen ätas iaf.. Kunde ju varit värre, kunde ju fått influensan mitt i allt..
Se lite från den ljusa sidan..

Jag har fått reda på en sak med de senaste veckorna som förmodligen kommer förändra mitt liv, vilket har gjort mig lite.. nere? Hade jag fått samma besked för ett år sen hade jag aldrig brytt mig.. Men det är annorlunda nu..
Jaja vilket fall ligger det ändå låååångt in i framtiden så jag kanske ska försöka sluta tänka på det nu.

Min fina Dino, mitt hjärta.. han har blivit tonåring så det skriker om det.. (jag vet varför jag inte velat ha barn innan iaf..) och fy för det, vissa dagar vill jag spy på honom, medans andra dagar gör han mig till världens lyckligaste hingst ägare.
Men jag visste att denna dag skulle komma, och helt ärligt hade jag förväntat mig ännu mer.. Men han är ju bara två så kanske inte ska säga för mycket..
Nog om detta, annars är mitt liv det absolut bästa som jag inte skulle byta ut mot något annat, med undantag för min knäled då. Den bytes mer än gärna ut mot något stabilare eller så, så om ni har ett fint sådant liggandes sådär så kan ni ju höra av er.. Tack på förhand!

This I promise you..