Jenny M

Självklart för dig behöver inte vara självklart för mig..
Lycka för mig behöver inte vara lycka för dig..


Idag har jag gjort något som faktiskt fått mig sådär varm i kroppen, nästan så jag tillochmed vill gråta när jag tänker på det, haha av lycka då givetvis..
Jag har sprungit mina första steg utan att halta, inte det minsta..
Läkarna som prata om att jag skulle vara glad att jag skulle kunna gå riktigt överhuvudtaget efter olyckan, och springa kunde jag ju tydligen bara glömma. Men sen kom visserligen David som tog sig an min skada, som förövrigt var duktigare än alla andra kirurger men han sa att detdär med löpningen skulle jag nog få tänka om med. Jag sa aldrig till han att det brände i hjärtat att höra det..
Jag har sen ställt in mig själv på att jag inte kommer kunna springa, och det vara egentligen bara för någon månad sen som jag ens började tänka i dom banor att dom hade fel. Även om jag vet att jag är väldigt envis, och har jag gett mig tusan på något så gör jag det. Men jag har också insett att skadan jag fått inte är någon vanlig liten knäfraktur.. Jag har förstört min knäled för all framtid..
Men det har inte stoppat mig från att lyckas med alla andra saker som jag "aldrig skulle kunna göra igen". Det är faktiskt nästan bara löpningen kvar (och gå i trappor riktigt.. och böja knäna ståendes, eller hur man nu ska förklara, okej det är ganska många saker kvar som jag inte kan göra..) men ändå?!

Vilket fall så kan jag säga att senaste tiden har varit en bra tid för mig, men jag har ändå inte vågat hoppas för mycket (innerst inne vet jag att jag klarar allt..) men idag bevisade jag det också. Dock var det bara jag som såg.. Men jag gjorde det, jag gjorde det omöjliga...