Så det kan gå.

Idag har jag varit i stallet i ynka 12 timmar, 12 f*cking timmar människor.. Jag är helt skadad! Åh jag älskar det, skulle kunna bo där!
Okej nej, det skulle jag inte men ändå..
Har fått ridit 3 hästar idag, A hjälpte mig dock med 1.. Men ändå?!
Fick träna på Fias fina dressyrpålle, så kul att rida lite storhästar som man faktiskt kan sitta och träna på lite med, för min egen ridnings skull också.
Förövrigt har jag och A fått gjort riktigt mycket idag, allt är klart inför söndagen också. Mer hästar!

Jaja, klockan började närma sig åtta och jag satt i sadelkammaren i min ensamhet och putsade, alla hade åkt hem och jag roade mig själv med att prata i telefon samtidigt som jag fick alla saker som använts för denna dag att skina.
Plötsligt bröts telefonsamtalet och jag hör en röst... Det låter som någon som sjunger..
Jag visste det, har alltid misstänkt att det spökar här uppe... Tänkte jag väl.. Nu var frågan, ska jag låsa dörren eller våga mig ut i den mörka stallgången och kika? Jag samlade mod till mig och tittade ut.. Givetvis, ingen där..
Men så hörde jag igen.. Jo, någon sitter och sjunger, men det kommer från ridhuset.. Jag tassar fram till dörren, kikar i nyckelhållet, öppnar dörren och ställer mig en stund och iaktar.
Där sitter T på Ockra (den bamse stora hästen) och sjunger med till någon bra låt hon lyssnar på via Ipoden. Hon visste väl inte att jag var där liksom, dessutom sitter hon där och diggar med...
Vilken syn, så jag skratta.. Men kom snabbt på mig själv.. Jag gör nog precis likadant, så kom för gudsskull inte upp till ridhuset när jag tror att jag är själv, för här gormas det minsann!



Kommentarer
Postat av: Anonym

Haha, alla märkliga saker har oftast en naturlig förklaring ;)

2010-04-09 @ 22:23:00
URL: http://blondieofsweden.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0