Början på nästa långa kapitel.

Hej allihopa.
Ni förstår säkert nu varför jag inte skrivit.
Jag kördes operation tiidigt i måndags morse, och den gick bra tänker inte berätta vad dom gjort för det får tillochmed mig att må illa.
Jag har haft fruktansvärda smärtor efter operationen, så ont visste jag inte ens att man kunde ha. Men det har börjat gå åt rätt håll nu så imorgon får jag komma hem till borås igen.
Just nu ligger jag och väntar på Sara och Jimmie som ska köpa med sig glass och jordgubbar till mig. Har inte jag världens mest underbara vänner? Allvarligt talat blir jag helt tårögd när jag tänker på alla som hört av sig och hur fina saker ni sagt och skrivit. Sen är mina två absolut bästa vänner utomlands, dålig tajming där av mig så jag vet att ni inte kan ringa jämt men ni har gjort mig glad ändå. Finns dock någon eller kanske några som rent av chockat mig lite. Men som sagt, det är ju vid sådannahär tillfällen man får reda på vem och vilka som verkligen finns där. Lyckligt nog blev detta en positiv överraskning för mig så jag vet att jag har massa underbara människor bakom mig som stöttar mig. Tack till er igen!
Vad jag pladdrar just nu, om kanske ingenting viktigt alls men för mig har detta varit en upplevelse på många sätt, något stort men ändå fruktansvärt jobbigt. Jag vet också att detta är bara början på en lång och jobbig process. Så det är tur att jag har världens bästa föräldrar (som tillochmed läkarna här har konstaterat) för dom kommer få en mycket jobbig 21 åring hemma hos sig igen snart..

Hörs säker imorgon, nu ska jag plinga i min lilla grej här för nu ska personalen få jobba lite..
Kram på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0