Det beror ju på hur man ser det.

Jag har funderat på en sak..
Jag var på en föreläsning för ett tag sen och ännu en gång fick jag höra den där kommentaren som jag ogillar så mycket
"Ja men du har ju massvis med erfarenhet av autsim då.."
Mitt svar innan är att jag berättar att jag har två bröder som är både gravt utvecklingsstörda och autistiska.

Men jag vill faktiskt inte kalla det som jag är med om dagligen för erfarenhet. Det låter dumt, kallt på något sätt. Som om det är något man lärt sig i skolan och pluggat in, nästan sådär slitit för.. Ett jobb är en erfarenhet, att jag gick på idrottsgymnasie är en erfarenhet
Men det som jag är med om dagligen är bara.. mitt liv..
Det är en dag precis som alla andra dagar, helt naturlig för mig iallafall.

Att se min lillebror springa halv näck (eller hel) med sina filmer här i huset och ropa efter storasyster "Nennie" känns som något positivt naturligt för mig. Medans andra kanske ser det som ganska onaturligt hehe jag vet inte men det är inte vad jag kallar erfarenhet iallafall?
Att sen ha en storebror på 23 år som kallar lillasyster för "Jäjjy" och går runt och äter på allt som går att tugga, och faktiskt lite till kan många anse som kanske lite udda..


Även om mina bröder kan uppfattas som "annorlunda" som man så fint brukar kalla det.... Så har dom tankar och känslor precis som vilken annan människa som helst. Bara att dom inte kanske känner och tänker precis som du och jag gör. Men vem är det egentligen som kommit på den dumma regeln hur man ska tänka och tycka?


Jag älskar mina bröder över allt annat på denna jord, och kan inte tänka mig ett liv utan dom. Jag vet att många tänker att om jag hade fått välja hade jag velat ha två friska bröder istället. Men ni anar inte hur fel ni har, för mina bröder har gett mig så mycket. Ett annorlunda liv kanske mot många andra men gissa vad jag lärt mig av det. Dom har lärt mig att aldrig ta något förgivet och att man ska vara glad över det man har.


Men till det som jag prata om redan från början, anser ni nu fortfarande att det kallas erfarenhet?

Ja visst en del erfarenhet har jag ju kanske fått då. Men isåfall vill jag kalla det för något annat, livserfarenhet..

Jag älskar er, Joakim och Tobias. Världen hade varit en bättre plats om det fanns fler med inställning och hjärta som ni har..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0