It is what it is.

Medan jag sitter här och väntar på att duschen ska bli ledig så jag kan åka iväg tänkte jag skriva av mig lite..
Jag har märkt att fler och fler människor, som jag både känner och inte alls känner, kommit in i sådan där jobbig "down-period" i sina liv. En del är rent av väldigt deprimerade, trots att vi nu är påväg mot den delen av året som är sådär ljus och härlig. Det är ett tag kvar, men det är ju på rätt väg right? Kan ju inte skylla på den där mörka höst-deppen som många annars gör, inte nu!

Men har ni tänkt på en sak?
Ni tror ju att allt är skit och att det är himla synd om just er, vilket det verkligen är faktiskt. Det är säkert jätte jobbigt att känna att allt är skit och att livet kanske inte ens är värt att leva (vilket jag dock aldrig kommer kunna sätta in mig i hur det är..) tro mig när jag säger att mitt liv verkligen har rasat samman på en och samma dag och allt jag verkligen lever för bara försvunnit. Men när jag tänker tillbaka på det så har jag inte kännt mig ledsen eller så mer än max ett par timmar, sen har jag tagit mig i kragen och gjort något åt saken. Ett väldigt bra exempel är min olycka i somras, mitt liv var helt perfekt, jag var lycklig på alla sätt och vis. Men så ett ögonblick, på ett enda ögonblick försvann allt.. och inget kommer någonsin bli sig likt efter detta. Det var mycket där på en och samma gång som bara ändrades vid det ögonblicket, men jag såg samtidigt till att försöka vända det hela till något positivt. Jag grät och var ledsen en stund, självklart.. det är mänskligt och en del av läknings processen, men sen måste man gå vidare och ta sig tillbaka. Om inte för din egen så för andras skull..

Jag är ganska säker på att om jag hade totalt grävt ner mig så hade jag sårat både mina föräldrar, syskon och vänner. För hur bra vi än försöker gömma våra känslor så vet alltid dessa människor ändå, dom känner det. Och jag undrar faktiskt vad som är värst, att en själv är inne i detta negativa och tänker oerhört negativa tankar eller att känna att ens bästa vän eller barn är inne i en riktigt dålig period och inte kunna göra någonting som helst åt det..

Allt som någonsin har kännts hopplöst för mig har alltid fört något bra med sig i slutändan, tänk efter så är jag säker på att ni kan komma på att det varit likadant för er. Det kan vara invecklat och långdraget men låt fantasin flöda..

Hur kan man då tänka i dessa lägen? Du har förlorat ditt jobb, din bästa vän, din flickvän/pojkvän eller någonting annat eller varför inte alltihop?
Du tänker nu tanken allt är verkligen skit, ingeting går som jag vill.. Var istället ärlig mot dig själv, du har nog något som en bra. En hemskt bra vän och ni är just nu inne i en såndan tid där ni har sådär extremt bra relation, hon/han gör dig alltid på bra humör och ni är helt enkelt bara bra för varandra?! Eller du kanske just fått ett jobb erbjudande som verkar vara något av ett drömjobb för tillfället, det finns alltid något. Även om det kanske kan verka ynkligt just nu.

Jag har inga dåliga perioder, för jag låter mig inte ha det. Jag kan ha stunder som är dåliga, men jag försöker göra det som behöver göras om det är glömma, förlåta, ta tag i eller bara helt enkelt gå vidare så gör jag det så fort som möjligt. Det enda du måste komma ihåg på vägen är att aldrig ljuga för dig själv..


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du har ju sååå rätt! Så jag ringer dig nästa gång jag blir dumpad så det blir en sån där singelskola igen. DEN gillade jag skarpt! ;P hahha åsså dig oxå såklart!

2010-01-15 @ 18:15:25
URL: http://sarabertas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0