Sounds like a broken record.
Jaha ja..
Vet ni vad jag kommit fram till efter ett par timmars funderande idag?
Det som är meningen att bli bara händer, och tvärtom. Ganska skarp tänkt jag ibland, trots allt! Tror nog faktiskt på ödet trots allt.. Fast detdär går ju att skriva om i evigheter så jag ska sluta nu medans jag fortfarande kan.
Började min dag med träning, som alla andra måndagar senaste månaderna och också så som de kommande måndagar i några månader framöver kommer se ut.
Insektsbilen var inte på parkeringen idag så jag slapp bli alldeles upprörd över parkering också.. Efter en stunds träning kom jag fram till att ingenting funkade som jag ville och det har bara blivit sämre och sämre senaste veckorna. Så en väldigt besviken jenny pratade med min underbara sjukgymnast som försökte hjälpa mig och komma på olika lösningar. Men hon tyckte som jag att det bästa nog vore att iaf prata med en läkare. Så det skulle hon gör, snäll sjukgymnast jag har va?
Efter träning åkte jag hem och duschade och gjorde mig klar för att sen åka med mamma som också nu är knäskadad efter en operation till hennes jobb. Så var vi där en stund, sen blev det mat i stan. Nu sitter jag här och ska snart åka till stan för att möta upp Madde. Sen får vi se hur resten av kvällen slutar, känner mig sjukt splittrad trots att jag vet innerst inne precis hur jag vill ha det. Men whatever, det som händer det händer helt enkelt.
hörs imorgon!
Vet ni vad jag kommit fram till efter ett par timmars funderande idag?
Det som är meningen att bli bara händer, och tvärtom. Ganska skarp tänkt jag ibland, trots allt! Tror nog faktiskt på ödet trots allt.. Fast detdär går ju att skriva om i evigheter så jag ska sluta nu medans jag fortfarande kan.
Började min dag med träning, som alla andra måndagar senaste månaderna och också så som de kommande måndagar i några månader framöver kommer se ut.
Insektsbilen var inte på parkeringen idag så jag slapp bli alldeles upprörd över parkering också.. Efter en stunds träning kom jag fram till att ingenting funkade som jag ville och det har bara blivit sämre och sämre senaste veckorna. Så en väldigt besviken jenny pratade med min underbara sjukgymnast som försökte hjälpa mig och komma på olika lösningar. Men hon tyckte som jag att det bästa nog vore att iaf prata med en läkare. Så det skulle hon gör, snäll sjukgymnast jag har va?
Efter träning åkte jag hem och duschade och gjorde mig klar för att sen åka med mamma som också nu är knäskadad efter en operation till hennes jobb. Så var vi där en stund, sen blev det mat i stan. Nu sitter jag här och ska snart åka till stan för att möta upp Madde. Sen får vi se hur resten av kvällen slutar, känner mig sjukt splittrad trots att jag vet innerst inne precis hur jag vill ha det. Men whatever, det som händer det händer helt enkelt.
hörs imorgon!
Kommentarer
Trackback
