Tandfen?

Nu har jag varit duktig!
Kom precis hem från tandläkarn och min operation med bara lokalbedövning. Det är stort att klara av för att vara mig ska ni veta. Jag avskyr allt som har med sprutor smärta eller faktiskt helt enkelt sjukhus att göra.
Åkte från M tidigt imorse för att fixa i stallet, och tur var väl det..
Hann hem en stund innan jag åkte till lasarettet, faktiskt ganska så lugn. Men när jag stte foten innanför dörren så stod jag där en bra stund och funderade på om det faktiskt var värt det..
Men tog mod till mig och satte mig, jag tillochmed avskyr lukten och ljuset på sjukhus..
Vilket fall så kom en trevlig sjuksköterska ut och hämta mig med hårgrejs och munskydd och ja ni vet.. Det var ungefär vid detta tillfället jag kände att benen inte riktigt bar längre och jag kände riktit hur hjärtat hoppade i bröstet på mig. Gick in i operationssalen och la mig tillrätta fick skynke och hela köret och ja.. Svimmfärdig var det minsta man kunde kalla det, 3 sprutor och lite tångar och grejs senare så va han klar. Kändes knappt, men kan bero på att bedövningen han gav mig fasen verkar ändå upp i pannan på mig!
Dock börjar den släppa nu så snart kommer jag tycka hemskt synd om mig själv. (dock kan ingen smärta någonsin mäta sig mot den jag hade efter operationen i knäet och foten i somras när dom tvinga upp mig ur sängen.. så jag kommer verkligen inte klaga!) Funderar på om tandfen fortfarande kommer till mig förövrigt?! Är det värt ett försök?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0