Jenny M

Idag blev han min, lilla Condamino.. Just nu äger jag alltså två hästar! En 11-årig super fin valack som betyder allt för mig, och ett underbart vackert litet hingstföl. Men vet ni? Goodie (min valack alltså..) är inte min från och med imorgon.. Då skriver Jenny på papprena på honom. Vet ni hur glad jag är?
Jag erbjöd henne ett annat pris och nu tog hon honom! Jag är så himla glad!
Dessutom som behöver hon en lite mer rutinerad häst för hon har fått en plats hos ingen mindre än Kyra Kyrklund. Så hon ska alltså åka båt eller flyga över med någon av hästarna dit och träna. Tänk att få vara med om något sådant, förstå lyckan?
Tror jag ska söka ett sådant stipendie jag med, om några år då.. århundranden snarare kanske..
Men men vilket fall, nu är allt dethär ur världen och jag får hem min lilla stjärna i november eller december. Sen om några år lär ni ju få se upp på tävlingsbanorna alltså. Då kommer jag med min (godkända?!) hingst och sopar banan med er ;) okej detdär är väldigt mycket drömmar, men vem vet?
Har tyvär kommit fram till att min Dino nog kommer bli väldigt stor! Ca. 1.70.. vi får se hur det går..

Min dag nu då?
Jo jag vaknade tidigt och mådde inte bra alls. Skulle hälsat på min pappas syster med familj när dom var här nere och hälsade på från stockholm.
Men jag orkade inte det tyvär...
Tog mig tillslut i kragen och åkte ner till oskarsström och fixade alla kontrakt och grejer gällande Dino. Påvägen hem stannade vi till hos Mistral (min gamla ponny) och hälsade på honom. Där hade vi någon som verkligen kände igen mig idag kan jag nog nästan lova, för jösses vad go han var mot mig. Helt tokig ju! Det är i sådanna lägen man känner för att bara trycka in han i backsätet och sticka liksom..
Men men det gick ju givetvis ingen med på så jag fick lugna ner mig..
Påvägen hem pratade jag med Jenny och vi löste alla med Goodie, äntligen! Jag är verkligen lycklig över det.
Nu helt plötsligt har hela dagen gått och det känns ändå inte som jag hunnit med nästan någonting, det är lustigt sådant va?
Men nu tänkte jag sova om en stund iallafall.
Kram

Godkväll på er vänner.
Lång dag för mig idag, jag kan ju inte berätta allt här i bloggen men idag har jag inte haft orken att uppdatera.

Vilket fall, fler som har hört av sig om Goodie, någon som verkar vilja ta han till USA och någon som vill ha han i Finland.. Men det är nog bara att glömma skulle jag tro. Det får vara väldigt speciella människor om det ska funka.
Hon som hade det lilla fölet vi kolla på i skåne i helgen ringde idag med. Hon ville så himla gärna att jag skulle köpa han. Men kan ju inte köpa en häst bara för att han är gudomligt söt eller? Inte för dom pengarna iallafall! Jag är så fruktansvärt nöjd med mitt val och dessutom har min lilla "Dino" (som vi tänkt kalla honom) gått igenom sin första veterinärbesiktning idag. Inte illa va?=) Jag vill bara att tiden ska gå nu så jag kan få börja åka till stallet och pyssla igen..
Men det är på gång nu, om ca en vecka (egentligen lite mer) får jag börja stödja lite försiktigt på foten. Sen ni! sen ska jag få börja träna. Jag längtar så himla mycket!

Nu ska jag gå ner och kika fördigt på smekmånaden som jag sett sisådär 20 ggr.
Hörs imorgon. Kram

Nu ska jag sova tänka jag. Ska försöka komma upp tidigt imorgon så vi hinner åka till Oskarström imorgon innan min käre bror kommer hem en sväng.
Han är hemma ganska ofta nu faktiskt.. Dock lika bra det, känns det tyvär som ibland.
Vilket fall sov så gott nu vänner så hörs vi imorgon! Kram kram

Hej mina läsare.
Jag har verkligen inte orkat uppdatera idag för jag har varit jätte nere. Försökt hålla modet uppe sen olyckan, men idag blev det svårt..

Jag ska börja med att berätta min hemlighet..
Mina tankar och bland annat vårat lilla äventyr i helgen var att kika på ett föl, ett hingst-föl har jag alltid velat ha. Så jag har nu spenderat ett tag framför datorn och tittat ut lite föl som verkar intressanta och hittade ett direkt, som vi alltså kikade på i lördags. Super fin är han, men jag hade lite högra förväntningar på bland annat hans trav. Traven känns ju trots allt väldigt viktigt eftersom det enda jag begär är att det är ett hingst föl med gångarter som redan nu är lite utöver det vanliga.. En del går ju att jobba upp, samtidigt som det är en risk jag tar att köpa något så ungt.

Vilket fall, Jenny bad ju mig att sälja Goodie för lite mer än en vecka sen och efter många om och men kom också jag på att det var det bästa. Idag skulle det bestämmas, hon skulle bara röntga frambenen för säkerhetsskull, men åkte aldrig dit...
Hon hittade igår en 4-åring som hon själv kallar Goodies Tvillingsyster..
Så nu står jag här, med en häst jag räknat med att sälja.. Som jag inte kan ta hem pga skadan. Så just nu sitter jag i panik och försöker sälja min stackars älskling. Jag vill så himla gärna att det ska bli bra också, det visste jag ju att det skulle bli hos Jenny! Jag känner mig verkligen uppgiven!
Dessutom hade jag hittat ett super föl inte långt härifrån som vi skulle kollat på idag...
Men jag och pappa ska åka dit imorgon ändå..
Jag är inte speciellt orolig över att jag tillslut kommer få sålt Goodie, men jag vill att han ska ha det bra och jag måste sälja han NU!
Jag vet inte vad jag ska göra riktigt.. Ultimata hade varit om Sofia hade letat storhäst, jag är nästan villig att ge bort honom till henne men jag vet att hon inte vill ha stor häst än. Speciellt inte med tanke på hur otroligt duktiga hon och hennes lilla ponny var i helgen =)
Jaja, bara att bita ihop nu, det är ju sjukt många som är inne och tittar på honom iaf så han drar tydligen mångas blickar till sig. Fast det visste jag ju redan sen tiden när jag hade honom och man alltid var i centrum på framridningen och på träningar. Alla pratade om vilken otroligt vacker och duktig häst jag minsan hade/har... och visst vet också Goodie själv om det! Jösses!
Jag avgudar dendär stackars hästen, för mig är han allt! Jag har haft sådan tur som fått äga honom, verkligen! Men nu måste jag tänka på vad som blir bäst för mig och denna fåniga skadan. Men givetvis kommer jag inte för alla pengar i världens ens släppa honom till någon som jag inte tror han kommer trivas hos. Det är ju bara att glömma!

Långt detta blev nu, hoppas ni orkat ta er igenom allt nu om inte annat kommer det förhoppningsvis ett mindre dystert inlägg imorgon. Ha en fortsatt bra måndag! =)

Visste du att:

Vintergatan har ett svarthål där stjärnorna krestar runt i en ganska otrolig hastighet, 10 000km/sek.. Vilket är det samma som att resa runt jorden på 4 sekunder...

Frågan är ju då när vi här på jorden ska komma på hur detdär fungerar så jag kan få åka till BoraBora någon gång innan jag dör, utan att behöva tänka på den evigt långa flygresan... Jag tycker ändå jag är ganska tålmodig här.. Hallå?!

Nu är jag hemma igen.. varit i Röstånga i skåne. Tillochmed att vi hann med en sväng på Röstånga marknad! Riktigt mysigt ställe..
Jag vet att jag skulle avslöja min lilla hemlighet idag, men jag tänker vänta tills allt är helt klart faktiskt. Så ni får vänta några dagar till tyvär.
Men men, vilket fall har jag haft en super dag. Mycket trevlig resa och vad ska man kalla det? Visning? Ja allmänt trevlig dag helt enkelt, fått sett en ny liten by också som jag bara åkt igenom innan så inte fy skam det. Nu är det bara att vänta och se hur allt slutar!
Ska lägga mig i soffan en stund och vila, för mina händer och ben är helt slut efter denna dagen kan jag lova. Men skriver lite senare antar jag.
Kram

Lugn dag för mig idag. Lite film-tittande innan Martina kom hit, och vi gav oss ut och gled omkring i mitt vrålåk (rullstolen) efter det blev det grillat och nu ligger jag och kikar på tv. Martina åkte precis, och jag ska snart sova för ska upp tidigt imorgon. Ska iväg på äventyr tidigt imorgonbitti. Så imorgon kommer jag förhoppningsvis berätta min lilla hemlighet för er.
Så vi hörs imorgon. Sov gott.

Nu är jag hemma igen.
Åkte till Götene med pappa och hälsade på Goodie och Jenny en sväng. Hämtade hem våran transport med alla grejer jag hade med mig ner till skåne innan olyckan.
Jenny var så snäll att hon tog med min transport tillbaka och mina grejer så slapp vi åka ner till skåne igen, dessutom fick jag hälsa på lilla Goodie. Som förövrigt var ganska ointresserad, han gnägga, kom fram och hälsa och när han insåg att jag hade glömt godis var jag helt ointressant. Bara kryckorna som han tyckte var lite läskiga...
Efter att vi blev lite föresenade därifrån och vi kört hem med transport och grejer så bokstavligen hoppade jag in i duschen och sen bar det av till Fristad och min farbror Bernt! Hade en väldigt trevlig kväll där ute, och fick träffa min söta kusin Gabriel.
Men nu har vi äntligen kommit, hem! Hade jätte kul, men haft väldigt ont idag och dessutom varit trött. Dock glömde jag stundtals av smärtan när vi var i Fristad :)
Men nu är jag riktigt trött, så ska sova och sen hoppas jag på att få terrorisera eller snarare bli terroriserad av min käre vän Martina imorgon.
På lördag, ja kära läsare.. Då ska jag, pappa, Emelie och Fia på hemligt uppdrag! Jag är väldigt väldigt spänd kan jag säga, ska bli himla roligt. Vet ni?
Drömmar kan faktiskt gå i uppfyllelse om man drömmer dom tillräckligt länge tror jag..!
Sov gott!

Hinner inte skriva så mycket nu, ska åka och hälsa på Goodie och hämta hem våran transport. Tänkte att vi passar på nu när det ändå är så dåligt väder.
Ikväll sen ska vi hälsa på Bernt och Carina och mina kusiner..
Men nu vill nog pappa att vi ska åka här så får väl försöka koncentrera mig på kläderna nu.
Men vi hörs lite senare. kram

Nu har trion varit här och hälsat på mig (sjuklingen) jag fick en liten present också. Bästa presenten jag fått på länge. Ett kort, inramat av dessa härliga killar.
Som dom själva säger Guds gåva till kvinnorna och det är dom ska ni veta! ;)

Någon som kikat på dessa bilder innan? Förutom att man ser att hon gått ner fruktansvärt mycket i vikt och att dom är väldigt retuscherade så gillar jag dom.. Vad tycker ni?

Hej på er mina bloggläsare.
Igår var det en upptagen dag, så därav lite dålig uppdatering. Dock är ju inte mitt liv överintressant just nu så..
Men jag har faktiskt en liten hemlighet som jag tänkte skriva om, men kom på att det är bättre att göra när det är helt färdigt! Jag vet att mycket folk kommer reagera på detta så. Alla negativa reaktioner kan få komma när allt redan är klart!
Men jag har tänkt igenom det och det är absolut det bästa för mig just nu! =)

Vilket fall, igår var Emelie här. Så snäll är hon som kommer hit ibland och håller mig sällskap! Så roligt att prata med henne med, antar att vi förstår varandra med tanke på våran hobby. Tack Emelie! =)

Goodie är föresten i princip helt såld nu, ni kan ju gissa att jag känner mig ganska tom. Men han får det bra hos Jenny! Hon älskar honom lika mycket som jag och han får verkligen känna sig som världens bästa när hon har honom (fast han är ju världens bästa med så), så trots allt så gjorde jag nog rätt beslut!

Nu ska jag hoppa in i duschen en sväng. Sen är det sjukgymnasten en sväng ovh efter det ska jag och mamma äta någonstans i stan. Får se om vi hittar något ställe som är lite handikappsanpassat till mig ;)
Hörs senare! Kram

God morgon, eller eftermiddag nu kanske..

Har även jag varit uppe en stund redan faktiskt, varit iväg och handlat med pappa givetvis. Kan inte köra eller göra någonting själv än som ni kanske förstår. Det kommer dröjja ett bra tag till!
Nu sitter jag här igen och väntar på att tiden ska gå, för ikväll ska jag kanske med Martina till J som ska ha en liten kill-kväll som vi tänkte förstöra..
Som ni säkert förstår blir det en lugn kväll för min del, men klarar inte av att bara sitta hemma heller så. Kryckorna är mina bästa vänner just nu!
Men vi hörs snart vänner.

Vet ni vad jag gör?
Klart ni inte vet, men ni kan kanske gissa? med tanke på att det är väldigt fint väder idag..
Jajjemän, jag och mitt paket om benet ligger ute i solen och bättrar på färgen. Varmt ska ni veta, ska visa er någon dag var det är för sorts skena jag fått på mig. Men kan tala om att den är tjock som tusan så mitt stackars ben är tio ggr varmare än resten av kroppen iaf. Tänker er ungefär vinterkläder i +23 grader.. mmm mys!
Ollie ligger här med mig och slappar, försökte få en bild men hon vill bara leka så jag gav upp.

Martina var hos mig igår och hälsa på, haft någon hemma i princip varje dag och det får mig verkligen så himla mycket gladare! Tänker inte på tiden då hela tiden.
Spelar ingen roll om det är tio min eller flera timmar blir lika glad ändå!
Men nu ska jag koncentrera mig på att sola istället. Hörs lite senare!

Finalen i Falsterbo för 5åringarna (6åriga fölston) är precis avslutad och jag satt spänt och tittade på hur poängen uppdaterades. Sandra och greger är nämligen där och tävlar. Det är ju inte bara just själva Scandinavia Open detta handla om, utan detta var också VM-kval.
Sandra och greger (greetings) blev två i tisdags och två idag i finalen. Minna Telde vann med Hohenstaufen II 1160.
Vad jag önskar att jag hade kunnat vara med och heja fram Sandra och charmtrollet! Men nu vet vi ju att dom kan ju inte annat än och ta med detta fina ekipage till VM.
Riktigt roligt iallafall, grattis till er! =)

Läkar besöket i tisdags gick bra..
Fick ta bort stygnen och röntga och sådär. Jag verkligen avskyr sjukhus allt är bara obehagligt när man är där!
Vilket fall, igår hade jag jätte ont så orkade inte sitta vid datorn faktiskt.
Men idag är det mycket bättre igen så får hoppas att detta bakslag snart går tillbaka...
Dock var Sofia här igår en sväng. Jätte roligt att få träffa min lillasyster, var ett tag sen sist. Prata om allt jag missat! Har ett par personer som jag verkligen vill träffa just nu. Personer som jag verkligen vill ha runt omkring mig, som jag litar på och Sofia är en av dom.
Även om allt blir lättare och lättare så..

Nu sitter jag och letar efter nya musik igen, det har jag inte gjort på hur många veckor som helst! Konstigt hur glad jag blir av att lyssna på nya bra låtar..

Samtidigt får musik en att tänka mycket.. Det är precis vad jag behöver just nu, min stora kärlek - Goodie kanske nämligen inte är min så länge till. Nej, inte för att han delvis orsakade denna skada. Jag vill inget hellre än att komma tillbaka och rida min älsklingshäst. Men Jenny vill tydligen köpa honom, och jag vill inte sälja. Men trots det förstår jag ju att det går ju inte sälja till någon bättre och någon gång måste jag ju faktiskt sälja honom... Mycket att fundera över just nu, många fördelar och nackdelar..

Nu ska jag fortsätta med musiklyssnandet, ska fixa lite andra småsaker med. Men vi hörs sen. Kram

Vad gör man uppe vid denna tiden?
Ingenting..
Jag kan verkligen inte sova, åker nämligen snart ner till Lunds universitetssjukhus och ska röntga och greja med benet.. Jag är jätte nervös över att det ska vara samma problem som med handen. Att den inte vill läka...
Så jag har inte sovit en blund än.. och nu är det dags att gå upp så jag hinner duscha.
Lova att ni håller tummarna idag!
Kram på er.

Sista dagen på denna veckan och snart början av en helt ny vecka..
Ännu en vecka att stryka från min läkningsprocess, bara ett par veckor kvar nu.. sisådär 50 kanske..
Men iallafall, så hade jag en väldigt bra gårdag. Vakna upp och låg och kika på en av mina favorit serier Life of Ryan. Sen åkte jag med mamma och pappa in till stan och åt god mat på en resturang här i Borås, jätte gott!
Följde sen med ut till Fristad där dom skulle hälsa på pappas bror och jag fick äntligen träffa min jättesöta kusin, Garbiel som jag inte träffat innan. Han är ändå över 4 månader nu så det var på tiden!
Efter ett trevligt besök där så åkte vi hem och M kom och hälsade på en stund, vi kikade på Saw II.. Jag förstår inte att människor kan ha sådan fantasi, tänk att det är någon som sitter och tänker ut allt detdär. Men den är bra, just pga att den är ganska väl genomtänkt.

Idag blir det en lugn dag, ligger och tittar på Life of Ryan igen.. Händelserika dagar jag har just nu va?

Hello friends.
Ni vet att ni är bäst i världen va? Nu vet ni det iallafall!

Usch, vilken dag jag haft. Föresten är nästan alla mina dagar ganska tråkiga just nu. Mina föräldrar gör dock sitt bästa för att pigga upp mig, tur att jag har dom.
Sovit bort nästan hela dagen idag, trots det är jag trött. Men det är medicinerna som gör det tyvär, dock börjar jag kunna trappa ner på dom nu utan att ha alltför ont. Bara att med dom slipper jag ha ont alls, så antingen ingen värk och riktigt starka mediciner (tror alla vet vad sånt kan göra med kroppen?) eller värk hela tiden och lite färre mediciner.. Jag har ju en mamma som jobbar på dialysen och delvis vet jag ganska väl vad starka mediciner kan göra mot tillexempel levern. Tror ni jag får höra det ofta? Så i detta fallet försöker jag lyssna på mamma. Dock kommer det jobbiga stunder med detta, som idag.. Velat sova hela dagen, delvis för att jag är trött men också för att då känner jag inte något. Inte så dum som man ser ut va? ;)

Vilket fall, det är iallafall på rätt väg ska ni veta. Jag har som vi kan kalla det sjukträning 4 gånger om dagen med hjälp av mamma och pappa. Sen har jag även börjat kunna träna lite själv med. Inget speciellt för er, men för mig är att kunna lyfta benet själv ett stooort framsteg.
Så tänk på att inte ta allt förgivet vänner, det är något man får erfara varje gång man skadar sig känns det som. Hur beroende och väl uttänkt allt är. Vad man tar förgivet att man ska kunna göra saker och så. Just nu kan jag inte göra något själv, i princip ingenting. Men jag vänjer mig, sakta men säkert.
Torsdag idag föresten, och torsdagskvällarna i borås har börjat. Tanken har inte ens slagit mig fören nu, men hade detta inte hänt och jag bott hemma som jag gör nu hade jag förmodligen varit ute och kollat en liten sväng på någon av våra högklassiga krogar här i Borås..
Hade förmodligen dock kommit fram till samma sak som jag gör varje gång när jag är ute här, - att boråsare är ganska konstiga och att det alltid är samma människor på samma ställen. Vecka efter vecka.
Så vet ni? Jag kan inte ens säga att jag känner att jag direkt missar något, även om jag hellre hade haft ett helt ben. Men kanske tar med mig min rullstol någon dag och rullar in på harrys, med tanke på att det är enda krogen man skulle komma in med rullstol haha. Vilket liv, undra va man kan åka fast för i rullstol, inte kan det vara rattfylla iallafall? Ni som vet kan ju höra av er.. Inte för att det är direkt planen men kan va kul att lära sig något nytt =)

Jaja nog om det nu ska jag kika på en film. Hörs imorgon.

Som ni kanske förstår har luften gått ur mig lite här..
För mig räckte min skada i handen förra året som gjorde så jag inte kunde rida riktigt på nästan ett år, sen när jag äntligen kör igång händer dethär.
Jag skrev ett inlägg som skulle försöka förklara mina känslor, men jag är dålig på att berätta om jag är ledsen och nedstämd så därför kommer jag inte publicera det. Kanske kan vara bra att göra det, men samtidigt så har jag så svårt för deprimerade människor. Vet ni varför?
För jag anser att man får bara en enda chans här i livet och uppskattar vi inte varje liten framgång och motgång så uppskattar vi inte livet. Vi vet våra villkor, vi lever varje dag i en värld där precis vad som helst kan hända. Sen händer det vissa människor mer och andra verkar ta sig igenom livet helt oberöda. 
Jag har verkligen gråtit och varit extremt ledsen över det som hänt, men samtidigt kommer det inte göra någon skillnad. Jag lever i det!
Jag vet att jag är mycket envis, och har jag bestämt mig för att bli bra så tänker jag också bli det. Ska nog visa min kirurg att jag ska kunna ut och både springa, gå promenader och rida helt utan några större problem.. lite smärta kan jag ta.. speciellt om jag får mina dunder-piller jag går på nu... ne okej nu skoja jag faktiskt. Jag ska försöka bli av med domdär så fort som möjligt, tror inte det är speciellt skonsamt för kroppen att knarka.
(Jag hoppas verkligen att alla förstår min ironi här emellanåt, jag är väldigt emot allt vad knark heter annars för er som inte förstår..)

Jaja vilket fall, vi människor är uppbygda för att klara av en hel del och vi anpassar oss mer och mer. Sen att vi gör mycket konstiga saker ibland som gör våran kropp eller medmänniskor illa det är ju lite onödigt, men i dom flesta fallen så ordnar det sig. Jag vet att detta kommer ordna sig på ett eller annat sätt med.

 

Livet kan verkligen kännas bra orättvist ibland..
Men det verkar som om döden också kan vara väldigt orättvis, speciellt när man är The king of pop- Michael Jackson. Hur funkar det egentligen när vi människor hånar en människa när han är vid liv och helt plötsligt när han dör ska han hyllas?
Då får man nog välja en sida tror jag..
Antingen bestämmer man sig för att det han varit med om, blivit åtalad för (men aldrig dömd?!) är sant eller så bestämmer man sig för att han faktiskt är en av de största artisterna i världshistorien.
Personligen har jag inte alls satt mig in i allt tragiskt som hände honom, alla anklagelser och sådär. Men jag håller med talarna idag vid Minnesstunden, man är inte skyldig förän man är dömd. Ingen vet, säkert slipper en hel del dumma människor undan men det finns faktiskt folk som är oskyldiga också. Jag tänker inte påstå det ena eller det andra, men jag tycker att att det är konstigt ni som nu helt plötsligt vet med er själv att ni totalt ändrat er inställning till denna mega-artist bara för att han sluta andas din och min luft så har man helt plötsligt ändrat sig och känner sig ledsen över det som har hänt...

Jag vet att många håller med mig i att Michael hade verkligen behövt detta nära han var i livet, varför hyllade inte alla honom då istället?

Varför är vi så trångsynta och inte uppskatta det vi har när vi väl har det? Varför måste vi förlora det först för att inse hur gärna vi vill ha det?

Hej allihopa.
Ni förstår säkert nu varför jag inte skrivit.
Jag kördes operation tiidigt i måndags morse, och den gick bra tänker inte berätta vad dom gjort för det får tillochmed mig att må illa.
Jag har haft fruktansvärda smärtor efter operationen, så ont visste jag inte ens att man kunde ha. Men det har börjat gå åt rätt håll nu så imorgon får jag komma hem till borås igen.
Just nu ligger jag och väntar på Sara och Jimmie som ska köpa med sig glass och jordgubbar till mig. Har inte jag världens mest underbara vänner? Allvarligt talat blir jag helt tårögd när jag tänker på alla som hört av sig och hur fina saker ni sagt och skrivit. Sen är mina två absolut bästa vänner utomlands, dålig tajming där av mig så jag vet att ni inte kan ringa jämt men ni har gjort mig glad ändå. Finns dock någon eller kanske några som rent av chockat mig lite. Men som sagt, det är ju vid sådannahär tillfällen man får reda på vem och vilka som verkligen finns där. Lyckligt nog blev detta en positiv överraskning för mig så jag vet att jag har massa underbara människor bakom mig som stöttar mig. Tack till er igen!
Vad jag pladdrar just nu, om kanske ingenting viktigt alls men för mig har detta varit en upplevelse på många sätt, något stort men ändå fruktansvärt jobbigt. Jag vet också att detta är bara början på en lång och jobbig process. Så det är tur att jag har världens bästa föräldrar (som tillochmed läkarna här har konstaterat) för dom kommer få en mycket jobbig 21 åring hemma hos sig igen snart..

Hörs säker imorgon, nu ska jag plinga i min lilla grej här för nu ska personalen få jobba lite..
Kram på er.