Jenny M

Nu börjar jag komma in i bloggandet lite igen, eller? Tillochmed bloggläsandet har fått en väldig fart, dock väldigt få bloggar som jag kollar in varje dag som jag tycker om att läsa. Men det finns ett par, ska defentivt länka till dom någon dag så ni kan lotsas vidare till bra bloggar istället för unga tjejer som tror att plast och utvik är vägen till kändisskap. Jösses vilket bloggkirg det är för tillfället kan vara något av dagens alla I-landsproblem.. Tragiskt!

Förövrigt har jag varit duktig idag.. Var uppe tidigt och åkte till min sjukgymnast, som jag förövrigt tycker mer och mer om för varje gång. Gjorde faktiskt inte så mycket idag.. Cyklade lite och gjorde några simpla övningar ihop med en liten maskin som via lite gel och tyg-lappar gav mig stötar i låret. Jag avskyr verkligen sådant. Jätte känslig för ström och stötar. Men det gick bra faktiskt, dock så märkte jag helt plötsligt att jag faktiskt hade någon liten muskel där inne idag och jösses vilken kramp. Av att inte göra någonting? Mycket effektivt iallafall då jag behöver hjälp med att aktivera musklerna i låret. För helt allvarligt så vet jag inte riktigt hur man gör längre. jag tänker och spänner men det händer absolut ingeting... Ungefär som det brukar vara då tänker ni, Jenny tänker och det händer absolut ingenting..
Jag bjuder på den ;)
Nej, men det var lite häftigt faktiskt. Inte nog med detta, tagit mina första riktiga steg idag. Jag var överlycklig.. Samtidigt som jag kände för att göra något dumt för förbaskat ont gjorde det. Men inte konstigt med tanke på att det trots allt är över 10 veckor sen jag gick senast så..
Efter träningen åkte jag och hämta upp Martina, hem snabbt och byta om och upp till Rebeckas stall och kika lite igen där jag ska ha Dino när han kommer hem. Iallafall tills i sommar! Gissa om det ska bli kul?! jag längtar iallafall!
Efter det höll både jag och Martina på att avlida av hunger så åkte in till stan och där blev det tacobuffe för min del att ta med hem till Martina och där blev man sen kvar. Tills stackarn skulle tillbaka till verkligenheten och jobba..
 
Nu blir det åka för mig. Vet att jag kommer få en bra kväll iallafall, hoppas ni får det med vänner.
Kram kram på er.

21 år och världskändis?
Ja det kan bli möjligt för Agnes Carlsson, som vann Idol för ett par år sedan. Hon har under senaste tiden faktiskt släppt ett par låtar som är riktigt bra. Vilket har gjort att världens största skivbolag i USA signat henne och ska nu försöka få henne att slå både i USA och Japan. Vad kan man säga mer än Grattis, och häftigt!
Helt utan förmåner är ju inte heller detta 'jobb'.. Det sägs att Agnes redan innan egentligen gjort något fått en liten så kallad bonus på sisådär 7 miljoner kronor.. Mer lär hon ju också tjäna!
Låten dom tänkt lansera är hennes Realese me som redan slått stort i delar av Europa. erkar ganska lovande va?
Lycka till Agnes! =)

Söndag igen och helt slut är jag. Ingen aning om varför men har en idé att jag sovit för länge..
Vilket fall, gårdagen va faktiskt riktigt trevlig. Åkte hem till A och O:s nya lägenhet och tittade. Inte helt iordning än dock, men inte konstigt när det var igår dom flyttade dit så. Riktigt kul iallafall, och jätte fin var den. Blir ju ganska sugen.. Men vet att jag inte skulle kunna ha en egen lägenhet just nu ändå. Kryckor och bo ensam är ingen rolig kombination, tro mig!
Efter det åkte jag med till Gislaved och tittade på snygga bilar och drifting. Ganska imponerade.. stundtals. Faktiskt riktigt roligt!
Somnade runt ett tiden kanske, men väcktes av en viss pappa som ville ha skjuts. Då var jag redan långt bort i drömmarnas värld, antar jag iallafall så blev inte mycket med det.
Inte hemma än, därav mina tråkiga inlägg utan några som helst bilder, men ni överlever nog ;)

Imorgon är det dags för träningen igen, tre dagar i veckan kl 10 på morgonen. Det ni! Men det är kul så klagar inte alls faktiskt.
Nu vet man iallafall att det är på rätt väg!

Ja, vi fick precis som jag hoppades på ett nytt världsrekord igår..
Kür EM-finalen i dressyr pratar jag då givetvis om. Trots ett par missar så gjorde Edward Gal och Totilas ett super program och fick strax över 90%! Helt otroligt, och givetvis var jag bänkad idag (då jag inte var hemma igårkväll..) och såg ritten.. Den hästen har liksom satt en hel del press på hästarna nu, dom är i en helt annan klass helt enkelt bara.
Grattis Minna, Patrik och Tinne som också hade fina ritter. Men mest imponerad är jag nog trots allt av Patriks häst, dendär får dom se upp för om några år! :)

Hej på er.
Nu är jag äntligen hemma, eller varit hemma en stund faktiskt. Fastnade bara ute med lillasyster en stund, inte pratat med henne tillräckligt senaste känner jag!
Men fick ta igen lite nu iallafall..
Helg igen, lördagar brukar vara våran utgångs dag. Men inte riktigt samma sak längre, framförallt inte med mina underbart vackra kryckor..
Känner att det blir lite mycket idag faktiskt. Men trots det lagt upp dagen på ett ganska bra sätt, inte gjort något speciellt alls. Eller jo det har jag men inte det jag borde göra. Men ska snart in i duschen och göra mig klar för att åka och hälsa på A och hennes pojkvän och kika på deras nya lägenhet!
Tydligen blir det lite party där senare med, dock inte för våran del så. Sen vill jag ju hemskt gärna se EM-Finalen ikväll.. När Edward Gal och Totilas fixar nytt världsrekord kanske!? Man vet aldrig..
Lite splittrad känns det som men allt löser sig förr eller senare ellerhur? =)
Hoppas ni får en bra kväll iallafall!
Simma lugnt..

Skulle kunna döda (läs dö) för att ha en häst med den traven..

Okej nu är det skärpning, nu har jag varit inaktiv länge nog.. Men det har hjälpt faktiskt!

Jag har fått väldigt positiv respons från människor (som jag ibland inte ens känner) över att jag har en ganska bra syn på mitt handikapp för tillfället. För det är ju trots allt vad det är.. Jag tänkte dela med mig lite av mina tankar, för jag vet att jag inte är den enda eller sista som kommer skada mig och faktiskt få (förmodligen) bestående men. Vilket jag börjar bli van vid nu tyvär..
Men, det finns alltid folk som har det värre. Jag menar jösses! Ett knä och en fot, visst jag använder den massvis och jag var fruktansvärt ledsen över det som hände i början. Egentligen inte över skadan i sig utan mer hela situationen. När jag äntligen tagit mig i kragen och fått en plats på ett ställe där jag hade så mycket möjligheter som hos Sandra. Jag får hålla på med det jag älskar, samtidigt som jag får utveckla och utnyttja en talang..
Jag visste att någon gång måste vara den första då jag faktiskt skadar mig "lite mer" än att bara borstar av mig och hoppar upp igen som jag gjort alla tusen andra gånger. Men det finns risker med precis allt, hade lika gärna kunnat vara ute och sprungit och råkat ut för något liknande. Eller snubblat i trappan.. Tro mig, det hade inte varit helt olikt mig att rulla ner för en trappa =)
Lite klumpig ibland sådär, men jag har lärt mig leva med detdär och skrattar åt det mesta sånt idag. Jag vet iallafall nu att allt hänger på mig hur bra jag kan bli eller inte bli. Allt handlar om vilja (och lite tur..) sen måste man också få lov att vara lite ledsen ibland. Själv avskyr jag ju att vara ledsen iför andra, men va inte som jag vad gäller den punkten. Mycket bättre att gråta lite hos sina vänner, tror att gråten gör att allt läker fortare.
Sen vet jag att innerst inne är det inte bara viljan, det är väldigt mycket tur också tyvär.. Jag hade lite otur..
Men som en vis dam sa till mig idag ja det kunde ju varit värre..  och tittar på sin man som hon körde omkring i rullstol. Och ja, det är det enda jag matat in i mitt huvud, det kunde varit så himla mycket värre. Förr eller senare vänder det.
Jag jämför alltid med perioden när jag tävlade väldigt mycket. Vissa perioder var riktiga "down-perioder" och dom var hemska. Jag ville helst inte se en häst och absolut aldrig min häst.. Men en dag så vände det och allt föll på plats, och både jag och hästen gick från klarhet till klarhet. Det var också då vi hoppade upp ett snäpp i placeringarna på tävlingarna eller kanske tillochmed gick upp en klass. Man måste tillåta sig själv att ha lite "down-perioder" ibland bara för att kunna ta sig ur dom och vara bättre än innan.
Jag försöker inte utföra underverk med att bli mer rörlig än jag var innan i mitt ben då jag vet att det är näst intill omöjligt. Men jag ser mina andra möjligheter, jag fick nu tiden att fundera på hur jag ville göra med allt. Och sen jag var liten har jag drömt om att få köpa en hingst och tävla med. Då jag inte är miljonär finns det inte en suck i världen att jag skulle kunna köpa en hingst som kan gå så långt som jag vill göra som är "färdigutbildad" så nu fick jag ett perfekt tillfälle att vända min skada till något positivt..
Spelar ingen roll om det är skada, sjukdom eller kanske inte ens något som har med fysiska saker att göra. Ibland kanske allt bara känns allmänt jobbigt och då får man försöka göra något åt det istället för att gräva sig ännu djupare..

Min skada gjorde så jag kunde förverkliga en av mina många drömmar..
Vad kan du nu göra för dig själv är nu frågan!?

Hej allihopa.
Nu har jag verkligen varit inaktiv här ett tag, men i väntan på lite mer inspiration till att blogga så får det nog vara såhär lite. Tänkte dock uppdatera er lite nu iallafall, för det har trots allt hänt mycket senaste veckan. Varit mycket "första gången sen efter olyckan" grejer..

Varit på mitt första riktiga träningspass hos sjukgymnasten idag som gick helt okej faktiskt. Där träffa jag en tjej som råka ut för en ridolycka för ca 1,5 år sen. Känns som att det är mycket sådant?!

Efter det var jag och mamma ute och körde, eller rättare sagt.. JAG KÖRDE! Jag fick köra min lilla ferrai..

I Söndags var jag och A på iallafall min första bilutställning och jag hade faktiskt roligt. Var bara här i knalleland, tog lite bilder men är inte hemma just nu så kan inte visa er dom. Men det kommer jag lovar! Vissa bilar funderade jag på att haka på bakom A:s lilla bil. För vet inte om jag hade vågat köra dom...

I lördags var jag och Tina ute och gled lite, först Vimmel. Där jag fick min efterlängtade rosa pantern som dom förövrigt inte kan göra där.. Hoppsan..
Efter det gick vi till Tonic (tro det eller ej) och hade riktigt trevligt. Men har kanske sina förklaringar. Dock åkte vi hem i hyffsad tid trots allt.

Jag har också börjat stödja på lilla foten, en början till mina första steg som är ganska stappliga. men det kommer snart!

Men nu ska jag dra mig igen, som sagt.. Jag kommer börja skriva snart, ett kortare uppehåll just nu bara!
Kram på er.

Har verkligen haft en lång dag idag känns det som.
Började med att pappa hämtade mig på trandared, då jag inte kan köra bil själv än...
Vi åkte en liten sväng runt här i bygderna, bland annat kikade vi till detdär stallet jag ev skulle vilja ha Dino i till hösten. Men det va ju alldeles för långt och mitt ute i skogen så nej, inget för oss. Vart ska vi ta vägen nu då? Sånthär som får mina hästtankar att snurra igen, jag har ju planer men hade behövt vara mång miljonär.
När vi kom hem satt jag och kikade runt lite och kollade på Damino SD (dinos pappa) när han vann Bruksprovet 09, när ann-sofie visade honom red hon ihop med Jan Brink och en av tullstorps godkända hingstar - Santiago som också såg fin ut, ridbarheten var hög.. men enligt mig så ska inte 4-åringar vara så långt framme så dom snart tillochmed gör pirutter. Briar var ju flera år innan han ens började visa sig ute på tävlingsbanorna, skynda långsamt om man vill ha något en längre tid?! Dom flesta hingststationer har det dock så nu...

Efter middagen blev det stan-lasarettet-sjukgymnasten, vilket var himla kul då jag för första gången fick göra lite iaf. Nästa vecka ska jag få börja "träna" riktigt! Känns som om det går fort nu, vilket inte alls är bra för då höjs förväntningarna och helt plötsligt blir man besviken.
Efteråt åkte jag och mamma in till stan för att ta en mysig fika på Café Bakgården här i stan, mums!
Sen hem igen och in i duschen, en stund framför datorn och sen ska jag iväg igen. Kanske hinner en sväng till min lilla martina med vem vet ;)
Imorgon är planerna att jag, Tina och Martina ska till Hoffsnäs och fiska?! Vi får se vad det blir av och så men jag längtar som tusan. Speciellt med tanke på hur roligt jag och Martina hade sist, jösses. Inte hade vi väntat oss att faktiskt få napp påriktigt!
Tur att båda två avskyr fiskar, eller rättare sagt inte ens vågar ta i dom.. Kanske var det helt enkelt så att vi saknade våran tredje medlem och behöver henne för att vara ett fulländat fiske-team. Det återstår och se...

Min fina Condamino igår (u. Damino sd ue: Solid)

Nu är jag tillbaka.. Tanken är nu att jag blir näste man att utmana Bolt och världsrekordet.. Eller nej kanske inte, men jag är iallafall bra och ska få börja stödja. Eller bra och bra men..
Började med att åka till Oskarsström och hälsa på min Dino, lägger in lite söta bilder imorgon för är inte hemma nu.
Sen blev det Lund och världens kanske dummaste läkare, jag vill helst av allt bara slå han.
Men vilket fall, på hemvägen hälsade jag på i stallet där jag var och tränade när jag skada mig. Hos Sandra Sterntorp. Kul att se dom alla igen! Längtar tillbaka som tusan, men jag vet att det där tåget redan är kört!
Hann bara hem och vända innan jag åkte direkt till Martina där jag är nu. Hon är lite uttråkad här, inte konstigt när man springer iväg med tvätt varannan minut kanske. Ska vara här en stund sen ska jag ev iväg igen, så vi hörs väl imorgon igen vänner.
Sov gott sen!

Hej mina vänner. Jag vet att ni undrar vart jag tagit vägen nu senaste.. Men jag lever, tror jag iallafall. Eller rättare sagt jag hoppas det!
Nej men varit mycket senaste veckan faktiskt.
Men Goodie är såld, Jenny har köpt honom och tydligen går han som en gud nu och tillochmed seriebytena funkar bra nu... Tror ni jag ångrar mig?

Vilket fall, på tisdag åker ner till Lund och får ny dom om benet och sen ska jag hälsa på min lilla Dino. Ska bli roligt, var ju ett par veckor sen jag såg han nu.

Jaja nu ska jag vara social med mitt sällskap här istället.

Förövrigt så vill jag gratta Bolt till nya världsrekordet, grymt gjort! Snart ses vi på banan..
 Eller kanske inte..

Jag måste ju ha extremt tråkigt?
Okej, ja det har jag, kan dessutom inte somna pga att mörkret är här (precis som varje dag) enda skillnaden är att idag är jag helt själv..
Jag gillar inte att vara ensam hemma när det är mörkt, som tur är har jag ju fruktansvärt bra vakt djur (?) så ingen vågar sig in här inte... eller?

Vilket fall, satt här i min ensamhet och kikade runt. Bland annat var det hemsidan på min gamla gymnasieskola, där jag upptäckte till min stora förvåning att mina gamla tävlingsresultat ligger kvar och, tro det eller ej.. så har dom snott min bild på mig och Goodie.. UTAN ATT FRÅGA!
Jag förstår ju dock att dom vill ha fina bilder och att jag och Goodie såg väldigt vackra ut höhö, men jag funderar starkt på att skicka iväg ett litet hat-brev till dom. Mest bara för sakens skull.. och lite för att jag hade hoppats på att det var en viss person som hade hand om just hemsidan som jag tyckte mindre om under mina 3 år på denna skola..
Kan också vara så att bilden och hemsidan får mig att tänka tillbaka på tävlingstiderna med Goodie och att jag helt enkelt bara längtar tillbaka..

Hej på er vänner.
Jag är lite dålig på att uppdatera nu förtiden, men mitt liv är inte direkt jätte intressant för er för tillfället. Eller okej, det kanske är ganska intressant vad vet jag. Men jag skriver ju inte allt i bloggen som ni kanske vet..
Men jag ska ge det ett försök idag iallafall..
Så helt plötsligt fick jag mycket att skriva om, i vilken ände ska jag börja?

Förmodligen är Goodie till salu igen, jag tänker dock inte gå in på detaljer varför då det är ett ganska känsligt område. Kanske inte för mig men...
Givetvis har två ringt idag på honom med, trots att jag inte har några annonser ute. Men vi ska bestämma oss till helgen.. Ger Jenny en sista chans nu, tycker lite synd om henne faktiskt. Men men..
Dryyyygt...

Jag funderar starkt och har gjort det några dagar på att ringa till Action igen och börja jobba där tills min lilla Dino flyttar hit. Fått lite smått abstinens senaste veckan, kan ju helt enkelt bara bero på att jag inte har något direkt kul att göra om dagarna men.. Jag saknar att träffa alla nya människor och dendär känslan när man gör något som många anser omöjligt, möjligt och dessutom får människor både nöjda och glada. Helt klart bästa företaget jag jobbat för Tre med..

Ja nu har vi äntligen fått lite sommar värme på riktigt..
Igår åkte jag med Martina och Ollie ner och badade, jag badade!! Med kryckor och allt! När jag kom ut tillräckligt långt kunde jag tillochmed gå, med tanke på att jag inte väger något då. Gissa om jag var lycklig! Jag har inte glömt hur man gör iallafall, inte än..
Efter detta så blev det en liten mysig tjejkväll med mina favorit tjejer Martina och Tina.

Idag har jag bara legat och solat i princip, mormor har dock varit här och tjatat på mig ett par gånger. Min extra mamma när min vanliga mamma är borta.. Jag får då aldrig semester minsann!

Men nu ska jag lägga mig och kika på lite tv tills jag får lite sällskap en stund idag med. Men vi hörs imorgon vänner, ha så kul ikväll eller sov gott! :)

Bild frå Ollies första dopp för året, dock lite sur här över att matte sagt att det är färdig badat.. Ser ni längtan i den blicken? hmm

Må bäste laget vinna..

Tittade på lottningen innan på eurosport, och visst tusan fick vårat alldeles egna favoritlag något att bita i. Men samtidigt hade det kunnat bli mycket värre..

Enda svenska laget som är kvar och fajtas om en plats i Europa Leagues gruppspel. Jag som tror stenhårt på att detta kommer bli en minnesvärd seger för elfsborg är tydligen lite väl optimistisk när man hör vad både tränare Haglund och Anders (the great) Svensson har att säga. Men minnesvärd lär matchen bli iallafall, för italeinska storlag är inte varje dag man får spela mot! Dessutom tycker jag personligen att Lazio inte är helt oslagbart bara för att det är ett italenskt lag, lite överskattat nästan... Allt går med lite vilja och spelar dom så bra som mot Braga igår så kommer Lazio få kämpa för att vinna kan jag lova.

Ringde min käre far direkt efter lottningen (som förövrigt just nu är i Italien) och berättade vad det blev, och han har dessutom lovat att gå med mig och titta på matchen hemma på Borås Arena. Ser jag fram emot iallafall..
Så IF Elfsborg, gör nu inte en skadad liten flicka som mig ännu mer ledsen för gudsskull, så jag kan få något annat än dåliga b-filmer att kolla på nu medans jag ligger hemma och läker. Jag vill se bra fotboll i form av Boråslaget mot alla stora europa lag! Då kommer jag minsann läka mitt (gamla?!) ben snabbt.
Jag tror iallafall på er ;)                                         (och mitt stackars ben..)

Nu får jag min veckodos av fotboll här, rolig fotboll dessutom. Eftersom det är lite svårt för mig att gå på matcherna just för tillfället så får jag se matchena på tv, och eftersom ingen kanal visa matchen mellan Elfsborg och Braga igår så får jag kolla på matchen idag.
Lite roligt ändå, för jag vet ju redan att elfsborg vinner och i vilka minuter målen kommer, kan man kolla noga på spelet innan mål. Vilken match elfsborgs duracell kanin gör, hade inte velat spela mot en sån. Så förstår Bragas respekt för James Keene! Dessutom var han så väl värd dessa två mål. Alltid tyckt om honom..
Undrar om han vill gifta sig med mig kanske? Hmmm..
Nej men nu ska jag kika vidare för snart blir andra målet.
Dessutom så ska jag kika sen på lottningen vid halv två, tur att eurosport visar det.
Men hörs lite senare mina vänner.

Första dagen avklarad, och är mamma och pappa inne och kikar som ni gör ibland så - Ja huset står kvar, jag har allt under kontroll. Även om jag var påväg att slänga ut lite grejer igår...
Ni kan ju tänka er själva när man ska göra mat eller hämta något och sen få med sig det när man hoppar på kryckor. Nej det är helt enkelt inte det ultimata, så mamma har ställ fram min gamla dockvagn som hon tagit av toppen på och det nu bara är en korg (man får ju vara uppfinnelserik..) och denhär vagnen var jag påväg att slänga ut genom ett fönster igår kan jag lova. Men jag tog mig minsann i kragen och bet ihop, efter ca 1 timma hade jag fått i mig lite kvällsmat och ett glas juice.. Jag var lite frustrerad då, men det la sig snabbt.
Efter maten fick jag lite sällskap en stund också. Snälla alla människor är mot mig just nu och ställer upp :)

Idag var jag uppe tidigt (vid sju för att vara exakt.. det ni) och gav djuren mat, släppte ut dom och sen la jag mig själv i solen om vilade en sväng till.
Det är också ganska jobbigt kan jag lova, just att dra fram grejer till solen och ta ut dynor. Tänk vad jag alltid kommer uppskatta mina ben efter detta. Ibland tror jag faktiskt sådanna här olyckor händer bara för att vi tar allt så förgivet och behöver se hur det känns.
Nu har jag precis duschat och väntar nu på lite mer sällskap för dagen, trots att jag inte gör någonting känns det som jag har fullt upp. För nu försöker jag passa på att träffa alla mina vänner som jag vill träffa, men kanske inte alltid har tid. När mamma och pappa är hemma så hittar ju dom på lite saker med mig, men nu är jag verkligen fast..
Men om bara en vecka och några dagar ska jag få börja stödja på foten och då ska jag även få börja träna lite smått. Tänk att man kan längta till något så löjligt egentligen?! Jaja men nu ska jag göra mig klar och äta lite men vi hörs sen vänner.
Kram kram.

Ja äntligen börjar det hända lite i mitt liv igen, efter att mitt liv stått enbart på paus i ungefär en månad..
Givetvis har det en logisk förklaring, mitt älskade ben.. som faktiskt börjat läka riktigt bra. Så nu kan jag äntligen hitta på lite grejer igen. Så igår på eftermiddagen åkte jag med och hälsade på Joakim (min storebror) på hans gruppboende, vi åkte därefter till knalleland och köpte glass med storebror. Vilket var en riktigt hit! Tror dock vi hade kunnat ge honom blodpudding som godis och han hade uppskattat det lika mycket..
Väl hemma igen blev det lite nya filmer att välja mellan, då mina föräldrar ställt upp på att inhandla ett antal nya fimler så jag har något att göra när dom nu åkt.
För en stund sen åkte dom alltså till Italien och jag lämnades kvar här hemma, jag och mina kryckor. Funderar starkt på att gå tillbaka ett par år i åldern och bli trotsig tonåring och riva hela huset enbart bara för att jag inte får följa med... Men samtidigt är det ju skönt att vara ensam hemma, trots att jag inte kan göra särskilt mycket.
Så kanske väntar ett par dagar, med tonårsgrejen alltså..

Men nu ska jag hoppa in i duschen en sväng. Eller nej, lite nytt från John Galliano först..

Klockan är inte speciellt mycket och jag har redan hunnit med massvis känns det som...
Imorse hade jag tid på vårdcentralen så var där och gjorde massa prover och grejer igen, för att ännu en gång utesluta alla allvarliga problem som min operation och allt kan ha dragit med sig.
Men det verkar bra idag också..
Efter det åkte jag och mamma in till stan, fixade lite små grejer och fikade innan jag skulle fixa mina ögonbryn (äntligen) som jag bara görs hos Åse på Bond Studio.
Ingen annan än Åse rör mina bryn.. Slutar alltid med katastrof, oavsett vart jag går.. I-landsproblem att inte kunna gå till någon annan? Ja lite bara! Okej, ganska mycket. Men man får faktiskt vara kräsen, det är vi alla mer eller mindre.
Efter det fick jag klippt mig också, så nu känner jag mig som ny faktiskt. Korthårig och nyfixad. Ganska trött efter allt hoppande på kryckorna, men samtidigt är det så himla skönt att hitta på saker. Känner mig ganska understimulerad faktiskt, men idag är det ju då en anings bättre.
Nu ropar mamma att maten är färdig, så vi hörs sen. (erkänn att ni är lite avundsjuka att jag får serverad och fixad mat nu varje dag? Gå och bryt benen så får ni det nog med.)

Varför kommer tankarna oftast på kvällarna/nätterna? Helst av allt när man inte kan sova?! Det är konstigt egentligen, vet att jag inte är helt ensam om att tänka på kvällar och nätter. När allt lugnar sig, alla sover.. Det är tyst och fridfullt, och helt plötsligt har man tid att smälta alla dagens nya intryck. För ingen dag är ju faktiskt den andra lik och varje dag ger oss något nytt. Vi lär oss mer och mer, så länge vi andas lär vi oss nya saker..

Jag har försökt komma på varför folk är så rädda för människor som inte är som precis just du är. Det är mitt huvudämne idag...

Inte nog med att jag har två bröder som är gravt utvecklingstörda, nu är ju också jag lite handikappad med tanke på min skada. Dock bara tillfälligt, jag tänker mer på människorna som får leva med det här i hela sitt liv...
Jag och pappa var ute och åkte idag, för er som inte förstått än så sitter jag längre sträckor i rullstol. Då jag inte orkar hoppa på kryckorna hela tiden och vill ju trots det komma ut ibland så.
När jag hoppar på kryckorna så accepterar folk mig, men dom tittar.. okej inte tittar, finare ord bara än glor ögonen ur sig. Men när jag sitter i rullstolen ser man att dom gör verkligen allt för att inte ens lägga märke till mig. Folk som tillochmed sett mig innan? Hur kommer det sig? Är vi verkligen så fega och inåtvända människor så vi inte ens kan fråga? Eller varför inte ett litet hej? Eller till mina bröder som pratar ganska mycket, ett svar?
Jag förstår inte vad som är så fruktansvärt farligt med människor som inte beter sig som dig, eller som inte rör sig som du gör eller kanske inte ser ut precis som du gör.. Vi är alla olika, och vi alla har lika mycket rätt att vara här som du.
Du behöver inte vara rädd, bara för att någon är annorlunda så dömmer inte dom dig, så som du dömmer dom.. För dom vet mycket bättre än vad du gör..

Kan inte ni som orkat er igenom detta inlägg nästa gång du ser en person som kanske inte är som du är, hjälpa den personen, visa att du bryr dig, prata om denne pratar med dig? Ja, vad det nu än kan vara.. Bara en liten gest och du kan känna dig mycket stolt sen, och jag blir stolt över dig med!
Eller varför inte, bara ändra ditt tanke sätt? Tänk vad mycket en enda liten tanke kan göra, för det är ju trots allt tanken som räknas eller?

För en gångs skull är jag faktiskt färdig innan jag behöver vara klar. Jag brukar ju annars vara ute i sista minuten för det mesta. Men det har min skada påverkat mig positivt iallafall, för nu förtiden är jag nästan alltid klar för att ge mig iväg en bra stund innan jag behöver..
Jag sitter nu och väntar på Martina, vi ska in till stan en sväng och fixa lite små grejer. Jag ska få hoppa omkring i knalleland med mina kryckor.
Annars får jag väl försöka ta det lite lugnt, min puls är inte helt bra än. Men det har verkligen lugnat sig nu så det känns ju bra =)
Sitter just nu och tittar på tv med pappa, som kikar på något program om krokodiler, inga trevliga djur detdär. Lite småglad att det inte finns några sådanna här i Sverige... än..

Hej på er.
Ja blev inte mycket uppdatering idag heller nej..
Jag vet inte vart jag ska börja riktigt, men som en del av er som läser här lite oftare kanske vet så råkade jag ju ut för denna onödiga ridolycka för ungefär en månad sen.
Efter alla operationer och benbrott så har jag ju gått på ganska så starka mediciner (ni behöver inte oroa er, bara ena benet som inte är så helt efter mina påhitt) vilket har slagit ut min kropp fullständigt. Jag väntade väl bara på det..
Senaste veckan har jag haft hjärtklappning, svårt och andas, ont i bröstet, kännt mig febrig och allmänt hängig. Dessutom har jag stundtals även haft vilo puls som min max puls, okej nej inte riktigt som maxpulsen men iallafall långt över normalt.
Idag var det lite värre än vad det varit senaste dagarna så fick till slut ge med mig och snäll följa med till sjukhuset... Dom har stuckit sönder både händer,armar och mina fungrar nu och uteslutit allt ifrån hjärtinfarkt (yeah right) blodpropp, blodbrist och ja typ tusen andra saker. Tillochmed gjort ett såkallat EKG för första gången i mitt liv. Mycket nya saker jag fått uppleva sen jag ramla av, åka ambulans är ju också en sådan sak. Hade dock hellre väntat ett par år kanske men men.
Vilket fall, efter ett par timmar kom dom fram till att alla biverkingar jag har kan man få utav en av medicinerna jag fortfarande tar. Så dom är borta nu.. likaså alla andra mediciner, nu får det va nog!=P
Väl hemma igen så kom A en stund och hälsade på, medans mamma och pappa hade fint besök. Så jag slapp sitta inne själv.. Tur att man har snälla vänner som dessutom står ut med en efter en lång dag på sjukhuset när man är såhär trött men men.

Förövrigt var Jenny här och skrev på alla papper på min älskade Goodie igår, men fortfarande inte förstått det så får väl se när jag inser att han inte är min längre...

Annars då?
Annars mår jag faktiskt riktigt bra =) känns lite lugnare nu, hoppas dock dessa konstiga biverkningar (eller vad det nu är) går över nu då. Men det tror jag! Eller jag är ganska säker.
Känner dock att jag hade behövt lite semester från att va skadad ett tag, åka med mamma och pappa till Italien nästa vecka hade inte varit fy skam. 10 dagar i solen hade varit skönt, men kan bli ganska skönt här hemma med så. Det löser sig säkert!

Nu ska jag avrunda mitt långa inlägg så hörs vi imorgon. Kram på er!

Något att se fram emot ;)