Jenny M

Jag skulle vilja ha tillbaka tiden då jag körde runt min storebror (som var väldigt liten för sin ålder) i min dock-vagn och visst tyckte jag att jag hade världens finaste bebis.
Jag skulle vilja uppleva den tiden då man satt i sandlådan med grus upp till öronen och försökte bestämma vilken av ens vänner som skulle ha den röda spaden, igen.
Eller tiden då en största bekymmer var om min vän målade fult i min målarbok.. Men för min egen del gick det bra att kluttra på bäst jag ville.
Den tiden då man kunde säga vad man tyckte och inte bry sig det minsta om vad andra tyckte och tänkte, och inte heller får dåligt samvete för det man sa. För man förstog väl faktiskt inte bättre då? Eller? Om ni bara visste!
Hela livet var helt enkelt mer eller mindre bara en lek.
Killar var äckliga och bara allmänt jobbiga.
Vackert var när man fick hoppa i sin prinsessklänning och ha en fin krona på huvudet. Allt självklart helt i plast. Men minst lika värdefullt som en riktig.
Det man drömmer och önskar sig mest är en sak som bara några veckor efter mycket väl kan ligga där under granen inslagen till mig, och helt plötsligt är alla världens bekymmer lösta.
När det kom till att skaffa nya vänner var det bara att gå fram till närmaste person som såg trevlig ut och fråga vad personen hette. Vips har man en ny bästis!
Tänk om man hade haft samma syn på livet som man hade då, hade inte allt varit väldigt okomplicerat då? Kanske, kanske inte..