Save a little snow for me.
Okej, nu är det verkligen inte många dagar kvar tills min 20 års dag. Om det finns något som kallas för förtidig 40-års-kris så har jag det!
Inte det? ne ne..
På fredag fyller jag alltså år, den 11 Januari för er som inte redan räknat ut det! Dags att skriva upp det nu..
Denna helgen har varit så himla lugn och skön, har i princip inte gjort någonting. Men det får en också att fundera en hel del, jag menar vad hade jag gjort en dag som denna om allt varit som vanligt? Förmodligen hade jag åkt till stallet gjort iordning min underbara häst, ridit ut i snön och legat och galopperat bara helt fritt i ett snötäcke som är helt orört. Vilken känsla det är när man gör det och man hör inte ens att hästen nuddar marken för att snön dämpar allt ljud. Det är vad jag kallar underbart iaf!
Det är också när man sitter och funderar på detta som man tänker att en enda kväll kan förändra ens liv så mycket, ångest då? En aning kanske..
Men nu är livet som det är och jag tror trots allt att det fanns en mening med det som hände. Hade sjukhus personalen gjort rätt från början hade jag varit sjukskriven när jag nu istället fick mitt jobb ute i Fristad. Nu han jag ju faktiskt jobba nästan två månader iallafall, med en krossad tumme men det är ju bara detaljer ;)
Sen just precis när jag hade jobbat som mest, i princip varje dag 8-24 timmar per dag (en dag tilloch med 25 timmar) i nästan 7 veckor så bestämdes det att jag skulle opereras akut. Och jag menar? när kan egentligen lite vila ha kommit bättre än just då? Men nu vill jag inte vila mer..
Så vänner, skulle ni vilja åka lite pulka åt mig?:)
Dags att göra något annat!
Kram J.
Inte det? ne ne..
På fredag fyller jag alltså år, den 11 Januari för er som inte redan räknat ut det! Dags att skriva upp det nu..
Denna helgen har varit så himla lugn och skön, har i princip inte gjort någonting. Men det får en också att fundera en hel del, jag menar vad hade jag gjort en dag som denna om allt varit som vanligt? Förmodligen hade jag åkt till stallet gjort iordning min underbara häst, ridit ut i snön och legat och galopperat bara helt fritt i ett snötäcke som är helt orört. Vilken känsla det är när man gör det och man hör inte ens att hästen nuddar marken för att snön dämpar allt ljud. Det är vad jag kallar underbart iaf!
Det är också när man sitter och funderar på detta som man tänker att en enda kväll kan förändra ens liv så mycket, ångest då? En aning kanske..
Men nu är livet som det är och jag tror trots allt att det fanns en mening med det som hände. Hade sjukhus personalen gjort rätt från början hade jag varit sjukskriven när jag nu istället fick mitt jobb ute i Fristad. Nu han jag ju faktiskt jobba nästan två månader iallafall, med en krossad tumme men det är ju bara detaljer ;)
Sen just precis när jag hade jobbat som mest, i princip varje dag 8-24 timmar per dag (en dag tilloch med 25 timmar) i nästan 7 veckor så bestämdes det att jag skulle opereras akut. Och jag menar? när kan egentligen lite vila ha kommit bättre än just då? Men nu vill jag inte vila mer..
Så vänner, skulle ni vilja åka lite pulka åt mig?:)
Dags att göra något annat!
Kram J.
Kommentarer
Trackback
