No 2

Söndag.
Samma långa tråkiga korridorer som förra gången.
Samma avdelning.
Samma människor,
och samma tråkiga rutinfrågor.. Tar du några mediciner? Tål du alla mediciner? Blodsmitta? Annan sjukdom?
Den enda frågan jag faktiskt hajjar till på är den hemska standard frågan Har du ont av nålstick? JAA, för tusan.
Det är väl i princip det enda med mig som gör det hela lite mer komplicerat än vad det borde vara. Bra! Helt lätt ska dom inte ha det.
Pappa och jag var ganska sena till Sahlgrenska, men var gör det egentligen? Vi fick ändå bara sitta i väntrummer i över en timma och vänta på att dom ens skulle sätta på mig detdär efterlängtade armbanden.. Magnusson Jenny Marie. Ville helst av allt bara riva av det när dom satte på mig det och springa därifrån så fort det bara gick.. Kan man ångra sig?
Hela söndagkvällen gick jag omkring på avdelning 36, på Sahlgrenska i min nya fina Nalle puh tröja. Som jag fått av Martina. Gick omkring och bara myste. Träffade mina nya rumskompisar om man får kalla dom så? En sur tant jag inte vet namnet på (minns inte för hon sa det när jag fortfarande var ganska rund om fötterna) och Nima, riktigt trevlig flicka det. Vi spenaderade kvällen i filmrummet och kollade på Wallander och grävde ner oss i dom älskade mobilerna. Vad skulle jag gjort utan den då?
Efter filmen var det läggdags, och eftersom jag visste att jag inte skulle få sova en blund så gick jag och prata med sjuksköterskorna.. och visst fick väl lilla klenisen en sömntablett. Om jag sov gott? Gissa själva...
Måndag.
Blev väckt vid kvart över sex ungefär, hade inte vaknat en enda gång på hela natten.. Det har nog inte inträffat på.. hmm ett par månader. Fixade iordning allt inför operationen, fick dock inget lugnande denna gång. Det tackar jag för, eftersom att denna gången kommer jag faktiskt istället ihåg vad som hände.. Känns ju lite tryggare. Fick mina älskade embla plåster mot nålsticken, sen var det bara att vänta. Klockan 07.20 för att vara helt exakt så fick jag rulla iväg..
Upp till den salen där dom förbereder allt, sätter dropp, tvättar av handen, byter säng, sätter på sånnadär konstiga grejer så dom ska kunna läsa av hjärtat.. och ja lite såntdär som man blir allmänt livrädd över.. Sen vidare in i operationssalen och still.. hade jag inte fått något lugnande.. Faktiskt inget mer än två panodil, men oj där hände grejer syrgas och lugnande och sen kom narkosläkarn och då var det natti natti...
Resten har jag ingen aning om
Vaknade upp på nästa avdelning, där jag hade fruktansvärt ont.. Fick lite sprutor och fick sova ett tag till. Efter någon timma fick jag åka ner till "min" avdelning. Borta bra men hemma bäst eller vad säger man, och med tanke på att den avdelningen känns mest som "hemma" så, om man var glad och komma tillbaka ja!
Sov från och till, men vaknade när mamma kom in.. Det går inte beskriva ens hur lycklig man blir av att se henne i ett sådant läge. Då är man inte så stor ;)
Vi satt väl metst och vänta tills Ola skulle komma och berätta hur operationen gått, och jag och mamma tänkte väl mest på när jag skulle få ta av gipset.. Men så snabb ska man tydligen inte vara, vi borde ändå lärt oss det nu. Nej, Ola kom in och berätta att det inte var så himla bra som dom trodde från början. Så dom hade tillochmed försökt ta benvävnad från andra ställen i handen.. och hör på detta.. någon sådan äger tydligen inte jag.. Jag har ingen benvävnad! Iaf inte i högerhanden.. helt sjukt, alltså borde ju jag kunna bryta benen hur lätt som helst där. Men har ju aldrig gjort det innan så jaa.. jag vet inte. Ola visste inte heller, snacka om att man börjar ge upp hoppet!
Vilket fall, bara att ta det för vad det är!
Lyckades krångla mig hem senare på kvällen iaf! Vilket jag var väldigt glad över.
Tisdag.
Mindre glad imorses när jag vakna men då ännu gladare över att dom snälla sjuksköterskorna skickat med några tabletter med morfin i till mig.. Inte gjort något på hela dagen förutom legat i sängen. Fick lite fint besök på kvällen, vilket verkligen förgyllde min dag! :)
Nu då? sova? Nej kan inte.. det värker och är irriterande med gips igen så då flytta man sig till datorn.. Så här sitter jag nu med enbart vänsterhanden och högerhanden i högläge, och skriver i min blogg!! Men så slipper ni ju undra vart jag tagit vägen, sen slipper ni ju fråga hur operationen gick för jag vill helst inte svara på den frågan..

Men nu är det dags för mig att lägga mig i sängen igen, bland alla mina tusen kuddar och se om det går att somna!
Sov gott allesammans!
Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0