Ny här!
Här har jag inte varit inne och skrivit något tidigare men tänkte att nu får väl jag (som alla andra) ta tag i detta och blogga som alla andra datanördar =).
Kan ju börja med då att berätta om Min dag idag, (för er som inte vet skulle jag operera mig idag) började kl 6 av att en av sjuksköterskorna väckte mig och gav mig massa "emla-plåster" vilket jag fick lära mig att man satte på sådanna om man är rädd för nål-stick, ingen tvekan -GE MIG!
Efter detta fick jag massa lugnande tabletter och värktabletter, vad det nu ska hjälpa när man ändå är sövd? Ah men sen intalar man ju sig att dom faktiskt kan sin sak?! vilket dom visat för iaf mig att dom inte kan, med tanke på att dom skicka hem mig med en fraktur i handen..
Glad och lite lullig åkte jag upp till nästa avdelning, massa trevliga sjuksköterskor som informera om allt kunde dom ju fortsätta med om dom ville med tanke på att jag log och nicka åt det mesta i det skicket =). Sen är det bara svart...
Vakna upp på en sånn uppvaknings avdelning av att en jätte snäll och söt sjuksköterska pratade med mig, fick inte fram så många ord men nicka när hon fråga om smärtstillande. Lite morfin och sen va jag ute i dimman igen hehe. Piggna väl till tillslut och kunde ringa pappa och få fram typ "ring mamma, kom hit nu, vill hem FORT" sen somna jag igen.
Efter ett tag fick jag åka ner till min avdelning igen där kirurgen kom in och prata lite, go och glad fråga jag hur det gick.. skulle inte gjort det.
Men men handen och tummen sitter ju där varken jag vill eller inte, tur att ni inte ser hur långsamt jag skriver med min vänsterhand!
Tillslut kom mamma, aldrig varit så glad någonsin att se henne tror jag ville bara krama henne och aldrig släppa. Men där sa huvudet ifrån, inga roliga timmar där att vakna upp helt sov och mådde dåligt om vart annat var uppe och gick lite tills benen veck sig. Men sen är man ju en Magnusson... envis som få och hem skulle vi!
Vad gör dom då liksom? dom kan ju inte kedja fast oss, skulle kanske stannat en natt till egentligen men klara inte av en natt till bland snarkande tanter. Men goa var dom!
All heder till dig som orkat läsa igenom detta, och mer kommer det men börjar bli trött i vänsterhanden nu och huvudet är ganska tungt nu när nästa kur värktabletter börjat värka...
Så Godnatt med er allihopa!
Kram J.
Kan ju börja med då att berätta om Min dag idag, (för er som inte vet skulle jag operera mig idag) började kl 6 av att en av sjuksköterskorna väckte mig och gav mig massa "emla-plåster" vilket jag fick lära mig att man satte på sådanna om man är rädd för nål-stick, ingen tvekan -GE MIG!
Efter detta fick jag massa lugnande tabletter och värktabletter, vad det nu ska hjälpa när man ändå är sövd? Ah men sen intalar man ju sig att dom faktiskt kan sin sak?! vilket dom visat för iaf mig att dom inte kan, med tanke på att dom skicka hem mig med en fraktur i handen..
Glad och lite lullig åkte jag upp till nästa avdelning, massa trevliga sjuksköterskor som informera om allt kunde dom ju fortsätta med om dom ville med tanke på att jag log och nicka åt det mesta i det skicket =). Sen är det bara svart...
Vakna upp på en sånn uppvaknings avdelning av att en jätte snäll och söt sjuksköterska pratade med mig, fick inte fram så många ord men nicka när hon fråga om smärtstillande. Lite morfin och sen va jag ute i dimman igen hehe. Piggna väl till tillslut och kunde ringa pappa och få fram typ "ring mamma, kom hit nu, vill hem FORT" sen somna jag igen.
Efter ett tag fick jag åka ner till min avdelning igen där kirurgen kom in och prata lite, go och glad fråga jag hur det gick.. skulle inte gjort det.
Men men handen och tummen sitter ju där varken jag vill eller inte, tur att ni inte ser hur långsamt jag skriver med min vänsterhand!
Tillslut kom mamma, aldrig varit så glad någonsin att se henne tror jag ville bara krama henne och aldrig släppa. Men där sa huvudet ifrån, inga roliga timmar där att vakna upp helt sov och mådde dåligt om vart annat var uppe och gick lite tills benen veck sig. Men sen är man ju en Magnusson... envis som få och hem skulle vi!
Vad gör dom då liksom? dom kan ju inte kedja fast oss, skulle kanske stannat en natt till egentligen men klara inte av en natt till bland snarkande tanter. Men goa var dom!
All heder till dig som orkat läsa igenom detta, och mer kommer det men börjar bli trött i vänsterhanden nu och huvudet är ganska tungt nu när nästa kur värktabletter börjat värka...
Så Godnatt med er allihopa!
Kram J.
Kommentarer
Trackback
